Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min trogna ledsagerska i lycka och sorg, i lust och nöd under så
många år! — — — — — — — —
(Fortsättning af dagboken rörande samma ämnen.)
— — En svår natt med oroliga drömmar om lille Johnnie
(Lockharts son). Vaknade för att med bitter smärta tänka på att jag
aldrig mera skall se honom — eller se honom som en stackars liten
krympling. O ve! ve! att det bästa jag kan önska för honom är en
snar död! — — Jag har länge fruktat det värsta för min ömma
och kära maka och dock synes mig vissheten outhärdelig. Hon skall, med
Anne, ännu dröja någon tid i staden, för att under läkares vård söka någon
förbättring, den Gud gifve, ty, i sanning, dessa slag komma för tätt!
— — — — — — — — — —
(Senare då Lady Scott hemkommit till Abbotsford, skenbart
något bättre.)
— — Vi hafva nu varit alldeles ensamma någon tid — jag nästan
helt och hållet, undantagandes vid måltiderna. Man frestas då ibland
att klappa på vid sitt eget hjerta och fråga — »älskar du denna
totala enslighet?» Jag kan med godt samvete svara ja. — — Denna
böjelse har dock icke den ringaste likhet med menniskofiendtlighet,
en känsla, som jag alltid fördömt såsom snart sagdt en hädelse. Om
Gud har fördrag äfven med de värsta ibland oss, så må vi väl
fördraga hvarandra. När jag varit bland andra menniskor, har jag alltid
sökt att bringa nöje med mig, eller åtminstone visat min
beredvillighet att vinna dem. Men detta oaktadt »lefver jag helst för mig sjelf.»
— — Jag är vid sjelfsvåldigt humör i dag. Jag fick i går de sista
korrekturarken af Woodstock och jag borde läsa dem. Men nu låter
detta borde så snarlikt måste, och måste är ett ord som jag icke tål.
Men allt detta är tokeri och enfaldigt tokeri, och derför skall måste
för denna gång blifva åtlydt, sedan jag väl skrifvit mig från min
aversion för dess peremptoriska ljud. — — Läst besagde korrektur
till kl. 12, då jag tänkte jag kunde bjuda min beslutsamhet — icke
på en sup, som drinkaren sade, då han gått förbi krogen — men på
en vandring i friska luften, ty min syn tyckes mig oklar och
sväfvande. — — — — — — — — —
— — Jag har fått den tillfredsställande och öfverraskande
underrättelsen, att mina kreditorer erhållit 8,228 £ för Woodstock — ett
oerhördt pris för knappa tre månaders arbete. — — — — —
— — Jag skall i dag följa den gamle vännen D. på den sista
vandringen — en sorglig färd. Men sådan blir hela min framtid —
en väg genom sorgliga minnen. — — — — —
— — Återkom i går från dödens och sorgens boning till min
egen — lidandets och den hemliga orons. Hoppet sviker mer och mer!
— — — — — — — — — —
— — En vacker maj-dag — jag har, efter slutadt arbete, gjort en
lång promenad, men mina vandringar äro numera ensliga och jag
saknar min trogna ledsagerskas vänliga sällskap. Hon lider föga,
gudskelof, men krafterna aftyna. Mitt hopp är slocknadt, men jag
måste bära denna sorg som de andra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
