Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— — Ännu en svår natt. Jag mins den tiden, då jag plägade anse
ett lindrigt illamående som en välkommen lyxartikel. Då jemnades
min hufvudgärd af ömma händer, och de älskvärda bemödanden, som
gjordes för att lindra det onda, voro mera smickrande och angenäma,
än det onda i sig sjelft obehagligt. Men det är annorlunda när
man kommer till de sista skjutshållen. Det gamla ekipaget blir, vid
hvarje ny vändning af vägen, allt mera skramlande och i olag —
fjädrarne styfna, hjulen halta och snart stannar det för alltid. — —
Återigen en dags arbete, varieradt af plågor, som gjorde det knappast
möjligt för mig att sitta upprätt. Min journal börjar få en tråkig,
chirurgisk anstrykning, och jag skall snart tröttna vid att fortsätta
den. I mina bättre dagar, hade jag historier att förtälja; men döden
har, med sitt långa, mörka perspektiv, utestängt mig från gammal
kärlek och gammal vänskap, och jag skådar nu tillbaka emot dem,
såsom genom gallerporten till en kyrkogård, uppfylld af minnesvårdar
öfver dem, som en gång voro mig kära, och jag gör det med den
uppriktiga önskan att den snart må öppnas för mig, om så är Guds
vilja. — — — — — — — — —
— — Träget arbete. Sista dagen af ett händelserikt år; mycket
ondt — och något godt, synnerligast kraften att bära hvad ödet
skickar, utan att dansa efter dess pipa. — — — — — —
Abbotsford. Jag har en sysslolös dag för mig, i väntan på
mina böcker. Gifve Gud jag kunde tillbringa den i samma lyckliga
sorglöshet som fordom, då glada och vexlande fantasier spelade i min
hjerna såsom skumperlorna i ett champagneglas — lika strålande,
tyckte jag, lika berusande, lika flyktiga. Men af vinet återstår nu
mest bara dräggen. Kanske, när allt kommer omkring, var det
alldrig annat än simpelt cider. — — — — — — — —
— — Jag känner mig lycklig att vara här tillbaka, der alla blicka
vänligt på mig, från gamle Tom (en af hans många trotjenare) ända
till den unga Nym (en favorithund). Rätteligen borde den hafva föga
att klaga öfver, som ännu eger qvar så många, hvilka älska och
fördraga honom. — — — — — — — —
— — Hvad är denna verlden? En dröm i drömmen! — Allt som
åren föra oss framåt blir hvarje steg ett uppvaknande. Ynglingen
vaknar, som han tror, ur barndomen; — mannen föraktar ynglingens
drömsyner; gubben betraktar mannens verksamhet såsom vilda
feberdrömmar. Är då grafven det sista steget? — nej, den förer blott till
det sista och slutliga uppvaknandet. — — — — — — —
— — Ännu några dagars oafbrutet arbete och jag skall hafva slutat.
(Napoleons historia.) Hvad skall jag sedan få att tänka på, då jag
lägger mig om aftnarne och medan jag ligger vaken om morgnarne?
Hvad skall sedan bli min plåga och mitt tidsfördrif — min
fördömelse och min välsignelse — då idéerna strömma in på mig och
pulsen påskyndar sin fart — eller då de svika och någonting
liknande en snöyra sveper sig kring hela min inbillning? — — —
— — Jag vaknade i dag med den besynnerliga känslan att vara
fri från mitt dagliga pensum. Jag har hört berättas om fiskarhustrur,
som gå till kyrkan om Söndagen, bärande på hufvudet sina
rentvättade korgar, i hvilka de lagt några stenar som ballast, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
