Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att samma personer då yttrat samma åsigter. Denna känsla var så
stark, att den yttrade sig med hela förvillelsen af en hägring i
öknen eller på hafvet. Denna sinnets feberyrsel påminner närmast om det
kroppsliga tillstånd, som följer på häftiga bloduttömningar, då man
tycker sig vandra på dunbäddar och förgäfves söker ett fastare fotfäste.
— — Jag har i dag, med största möjliga motvilja börjat ordna mina
papper och bref — en sysselsättning, som, jag vet ej hvarför,
plågar mig mera än jag kan beskrifva. Minnet, ehuru det qvarhåller
allt det förflutna, har dock likasom läst till om det, och detta
återupprörande förvirrar och grumlar de idéer, som lågo slumrande i
själens djup, likasom den häftigt sänkta vattenhinken grumlar källans
våg. — — Besök af D. H., fornforskaren, och hans vän, som
förströdde mig. Jag vet ingenting, som bättre afleder från sinnet all
onödig svårmodighet, än dylikt småprat. Likt fruntimrens stickstrumpa
förströr det utan att sysselsätta — eller — vid vår Fru! — liknar det
icke snarare en qvarndam, som sakta och omärkligt afleder våra
tankar från den ränna, der de brusat och sjudit så hejdlöst. —
Visserligen använda vi dem sålunda blott till att drifva en leksaksqvarn:
men hvad betyder det? Afledningen är lika välgörande, fastän
ändamålet är obetydligt.
Efter flere svåra anfall af sjuklighet, fortsätter han:
— — Tiden glider undan för mig, illa använd, men jag fruktar ett
återfall. Jag skulle ogerna vilja blifva bunden vid sjuksängen. —
Måhända är ett dylikt lif mera uthärdligt än vi tro — och dock är
blotta föreställningen derom för en man, som älskat verksamhet,
förfärlig. Det säges att önskningarne begränsas efter hvars och ens
verkningskrets. I yttre bemärkelse blir min krets allt trängre — icke
så i intellektuelt afseende — men derom tör jag kanske ännu mindre
kunna döma. Plogen närmar sig fårans slut! — — — — —
— — — — — — — — — —
— — Ballantyne och Cadell hafva formligen förkastat den sista
tomen af Robert af Paris, hvaraf nu blott ett ark återstår. Jag misstänker,
att publiken kommer att dela deras åsigt — åtminstone skiljer sig
min egen föga derifrån. Slaget måste vara af de döfvande, ty jag
känner föga smärta dervid. Det är sällsamt, men jag har emottagit
denna förkastelsedom med så ringa öfverraskning, som om jag redan
hade hjelpen tillhands, ehuru Gud skall veta att jag drifver redlös
omkring på villande haf — och dertill, fruktar jag, med skutan läck.
Saken är, att jag lidit förfärligt denna sista tid, ehuru mera till kroppen
än till själen. Gifve Gud, jag kunde lägga mitt trötta hufvud ned
och slumra in utan att vakna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
