Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lugnade min egen inre strid,
Skänkte åt mitt hjerta sällspord frid.
Själen, ur sin långa dvala vaknad,
Smakade en njutning, länge saknad,
Och till kropp och sinne småningom
Helsans friska lifskraft återkom.
I den skämda luft jag ofta andas
Mången tacksam suck, mång’ bön dock blandas,
Derför fägnas jag ock mer deraf
Än af ljuflig vind från ändlöst haf.
När jag i den hulpnes blick får skåda
Känslor, varmare än ord förråda,
Denna syn långt ljufvare mig är,
Än af solens ljus, af stjernors här.
Du af himlarymdens anblick njuter
Och af allt hvad skönt den innesluter —
Större, herrligare rymd jag vet:
Det är kärlekens oändlighet.
Låt mig i min famn, Marcel, dig trycka,
Du är skaparen utaf min lycka,
Mig till lif du återkallat har.
Lycklig såsom make, såsom far,
Nu jag älskar, älskad blir tillbaka
Och får jordens högsta sällhet smaka.
Hemta dina barn, på det jag må
Med min son ock dem i famnen sluta
Och af salig glädje tårar gjuta!
Skynda dig! — —
Marcel.
De re’n vid porten stå,
Längta att till edra fötter falla,
Öfver er välsignelse nedkalla.
Måtte Himlen höra deras bön,
Gifva er en skön, en herrlig lön! L. S.
| HISTORIEN OM EN GAMMAL KÄRLEK. |
| Af Dickens. |
| I. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
