- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
334

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han var ej sjelfvisk, den unge mannen, och dock kunde han,
med en mans natur, ej undertrycka svaret: »Margaret, du tänker
mera på din far än på mig. — Mitt unga lif —» och här
tvärtystnade han.

»Jag skulle ej blifva dig en bra hustru, Stephen, om jag
sveke min pligt såsom dotter; sök derför ej mera öfvertala mig,
gode Stephen. Gud må veta att jag redan är tillräckligt pröfvad,»
och härvid frambröto slutligen de länge återhållna tårarne.

Inom sig gaf Stephen sig sjelf en hel mängd
straffbenämningar, hvaribland omanlig usling och odjur voro de lindrigaste: men
högt sade han blott:

»Jag vet det, Margaret — förlåt mig,» och bönen var
knappast uttalad förr än den blef uppfylld; jag förmodar det
åtminstone, ty handen lades åter förtroligt i hans. Han fortfor: »Det
värsta återstår dock: jag har beslutat att söka mig ut till Indien, och
kapten har lofvat att skaffa mig arbete som verkmästare eller
dylikt, så snart vi komma i land. Det ligger ingen förnedring
häruti,» sade han med styrka. »Väl hade jag hoppats att kunna
börja högre upp; men jag har aldrig skytt arbete, och jag vill visa
att en gentleman kan göra ett lika godt dagsarbete som någon
annan. Jag har sträfvat förr bland dam och sot och olja, och jag
kan göra det än. Jag känner mitt yrke i grunden, dess lägsta
som dess högsta grenar: detta är bara att börja från början igen,
och jag är ung och stark.»

»Ja, du har nog rätt,» sade den stackars Margaret, men mera
fick hon ej öfver sina läppar.

»Jag skall aldrig glömma dig, Margaret; tjugo år skola
måhända gå om, innan vi se hvarann igen, men ännu då skall jag
vara din, blott din.»

Margaret log, men denna gången var det ett tröstlöst
kämpande, stackars leende. »Då skall jag vara gammal och vissnad,
Stephen.»

»Hvad betyder det,» svarade han, med en trofast och
kärleksfull blick. »Du må ha blifvit gammal och vissnad, tärd och
skrynklig, men du skall alltid för mig förblifva mera än någon
annan qvinna.»

Nu vände de sina steg åter tillbaka mot kyrkan.

»Hör mig, Stephen; jag vill ej binda dig med något löfte;
vi vilja följa våra egna hjertans ingifvelser. Vi hafva verlden för
oss och Gud med oss,» sade hon.

De gingo tigande en liten stund. — »Vi måste nu skiljas,
dyre Stephen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free