- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
341

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig slutligen att se på hur Margaret, med samma uppsyn af lugn
och glad tillförsigt som för tjugo år sedan, slog i kaffe åt honom.

»Ah! Margaret,» fortfor han skrattande. »Jag svor att om
du än vore aldrig så tärd och förvissnad, åldrad och skrynklig,
skulle jag likafullt vara dig trogen; men du har icke alls sörjt öfver
mig — du kan ej vara nog förmäten att vilja påstå det. Är jag
då löst från min ed?»

Margaret uppslog sina ögon med en illparig blick, som
kunnat öfversättas sålunda: Et tu Brute!

»Jag förstår,» inföll han och tog en bekymrande öfversigt af
sin korpulenta figur. »Vi lära väl i den vägen båda hafva mycket
att förlåta hvarann.» Der begärdes inga förklaringar, ty der voro
inga att ge; men båda kände sig utomordentligt lyckliga.

Skola vi lemna dem så? Ack! J unga älskande, skullen J
kunna anse det möjligt, att denna lyckliga vackra qvinna, full af
lif och helsa, är den Margaret Meriton, som, tjugo år förut, var
dömd till skiljsmessa, ovisshet och arbete för bröd; eller att den
godlynte mannen, så frank, så jovialisk och vid så godt hull är
den landsflyktige älskaren? — Fatten mod — menskorna dö och
maskarna äta dem — »but not for love.» De hade båda gjort sin
pligt, icke med dyster tungsinthet eller kärf slutenhet, utan med
nöje och framgång, och deras kärlek blomstrade skönt om ock
sent. Måhända finns det, af alla naturens gåfvor, icke någon som
gör ett så godt intryck på oss som den allvarliga, men ljufva
skönheten af en frisk höstblomma, hvilken gläder våra ögon ännu
sedan sommaren flytt och vinterns kyla är i antågande — då himlen
blir blygrå och mulen och vår moder jorden stelnad, kall och liflös.

*


DEN GODA TONEN.
                »Jag sjunger på en ton, den ingen hör!»
Visa af Lindblad.


Af toner finns det många tusen slag,
Det vet, min läsare, båd’ du och jag:
Det falska toner finns, så väl som rena,
Och toner sedan, som alls intet mena.
Än brusa de med stormens vilda dån,
Än hväsa de med lömskt förstulet hån;
Än höjas de af känslor, ömma, ljufva,
Och än frampressas de af simpel snufva.

Det gifs ett slag, som rätt till hjertat för,
Men många ock, som stanna utanför;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 19:32:55 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1859/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free