Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finnes dem, som knappast nå ditt öra
Och själens dolda strängaspel dock röra.
Det toner gifves, som mot himlen gå
Och många, som ej öfver stoftet nå;
Det finnes toner, som ge guld och ära,
Men toner äfven, som till grafven bära.
Som sagdt, de finnas utaf tusen slag,
Det vet för visso både du och jag,
Men utaf alla — falska eller rena —
Af dem, som mycket eller intet mena,
Den goda tonen främst på skalan står,
En drottning lik, som öfver alla rår,
Fastän, som konst, den otur’n hon fått röna
Att icke räknad bli ibland de sköna.
Den tonen är likväl ett konstigt ting,
Och när du hör dess fina klingeling,
Bland doft af patschouly och rose, försvinna,
Du söker fåfängt att dess grundbas finna.
Fastän på noter den ej står att få,
Dock ständigt du den sjunga öfver må,
Och öfva upp hvad anlag ödet gaf dig,
Om ej i konsten du skall ligga af dig.
Den har ej rythm, ej heller melodi,
Och fåfängt söker du dess harmoni;
Den ett blott har, som hörer till musiken,
Det är den takt, som styrer mekaniken —
En metronom af det mest fina slag,
Som räknar fotens steg och hjertats slag,
Som med ett taktstreck tankegången delar
Och skär din känsla af i sextondelar.
Fast goda tonen till fortissimo
Ej under några vilkor stegras må,
Den starkare dock är än orgelns stämma
Och långt omöjligare till att dämma.
»Con mezza voce» hörs den tysta allt,
Din mages knot — och hjertats — lika kallt;
Hvar högljudd gäspning den att tiga bjuder
Och sjelfva själens nödrop öfverljuder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
