Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’333
— här åter ett par små stickande bruna, med den tydliga
hotelsen: "klandra mig’ och jag hämnas 1" Men jag hinner ej
uppfånga, än mindre nämna dem alla; bländad af dessa tallösa
färgtoner, från ogenomträngligt svart till ljusaste blå vattenfärg —
bestormad af dessa stumma utrop i alla nyancer — från det
befallande: "Tillbed 1" till det blygt framhviskade: "förgät mig
ej I" — och totalt förblindad af denna korseld af blixtar och
flammor, af strålar och lågor, sänker jag försagd mina
ögonlock och förklarar blundande:
Dyraste unga pianister 1 här gäller hvarken form eller
färg, djup eller glans: spåren derför, jag besvär er, dessa
bländande fyrverkerier för tacksammare tillfällen och tillåten mig
att i lugn få betrakta den unga pianistens öga i sådaua
stunder, då "föremålet" inskränker sig till den från musikhandeln
nyss hemtagna, på pianot uppslagna notboken. — Ofta
uttrycker det då en tydlig oro att icke som sig bör kunna läsa de
nya noterna och stirrar ängsligt på hvarje takt så länge att
fingrarne hinna långt före ögat till den nästa, och sålunda
uppstår en opåräknad paus mellan hvarje takt. Detta är en svår
ovana, på hvilken musiklärare ej kunna vara nog uppmärk
samma och som mången gång gör den skickligaste pianist till
en dålig notläserska. Låt mig derför lägga alla den vigtiga
regeln på minnet, att ögat vid notläsning alltid måste vara i
förväg, alltid hafva en half eller fjerdedels takts försprång
framför fingrarne. Det är nemligen alldeles icke nödvändigt att
ofrånvändt betrakta en figur eller tonsats, under liela deri tid,
som fingrarne återgifva den. En enda blick af ett snabbt öga
bör vara tillräckligt, och denna blick bör, som sagdt är,
alltid gå fingrarne litet — helt litet i förväg. Jag nämnde ett
snabbt öga, men jag måste förklara uttrycket. Mången anser
ögats snabbhet, i fråga om notläsning, bestå i rastlös oro och
finner derför sin skyldighet vara att låta blicken i ständig
Bewegung flyga från noterna till tangenterna — under
oupphörliga höjninger och sänkningar af hufvudet för att se hvad
fingrarne taga sig till, och så åter upp till noterna och nod
tillbaka igen. Det är enligt min öfvertygelse ett stort
misstag, som i sin mån icke ringa bidragit till brist på skickliga
notspelare, och jag har alltid beundrat dem, som, i trots af
denna ovana, lyckas bli någorlunda snabbläsande. Det bästa
och rätta är dock, enligt min tro, att sällan eller aldrig taga
ögonen från noterna, utan i tid vänja fingrarne vid att reda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
