Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIX.
HVAR LIGGER FELET? HVAR BOTEMEDLET?
Det väier en planta ur bergsklyftan opp
(Man plftgar den ormbunke kalla).
Den höjer behagligt sin palmlika topp,
Ett rike mans barn den på alla
De fattiga, ringa, förnämt skådar ned,
Då mossan, den arma, blott kryper på bed.
Men solen, som thronar i himmelens höjd,
PÅ båda med vänlighet blickar,
Och vinden, som leker i yrande fröjd,
Mång’ slängkyss &t begge dock skickar,
Och perldaggen läskar, ty så är hans sed,
Båd’ plantan på berget och mossan på bed.
Då vinden hörs tjuta och solstrålen bräns
Stolts plantan förtorkar och veknar,
Men hettan och stormen på heden ock käus,
Ty mossan förbrännes och bleknar;
Så lida de båda, så vissna de ned,
Båd’ plantan på berget och mossan på hed.
Att visdom af skada rätt ofta man vann,
De båda att känna då lärde.
Och slöto fiirbund till att bistå hvarann,
Begripande enighets värde.
Sig mossan nu lägger vid ormbunkens fot.
Beskuggas af plantan och skyddar dess rot.
När viudarne tjata och solstrålen bräns
Till ormbunkens rot de ej hinna;
Förtärande hettan af mossan ej käns,
Ej stormon den ringa kan finna.
Ty svalka och skygd ge de svajande blad
Och båda förfriskas af perldaggens bad.
Nu ser mau på berg och på hed och i skog
Dem »kyddande vänligt hvarandra,
Och frodas den ena, så finner man nog
Vid sidau helt troget den andra;
1 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
