Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
af de djupa fönsternischerna för att noga grauska det för flickan
osynliga föremålet, medan hon hviskade några ord, hvilka ljödo
for Marthas öron såsom osammanhängande utrop: "Ja — så är
det rätt! — äfven det dyraste — käraste! — allt for honom.
Med Guds hjelp."
Innan Jungfru Märtha hann upptaga handduken och
åter-hemta sig från sin häpnad, hade grefvinnan Ascheberg tillsagt
om vagnen, den vanliga täckta med det svarta spännet. En half
timma senare förde de snabbfotade kamparne, lifvade af ljudliga,
men oskadliga smällar af den stora spannpiskan , grefvinnan
Ascheberg i ilande fart utåt vägen i riktning åt det närbelägna
Christianstad. Sent samma afton återkom hon hem, samtidigt med
Herr Peder och Sune, hvilka med oförrättadt ärende återvände
från ett försök att, mot liqvid på senhösten, då första
skatte-säden inkommit, inköpa ett parti hästar för truppens räkning, de
enda dugliga, som funnos att få inom Skåne och Blekinge, påstod
Sune. "Hvad månde vi nu göra i sådant trångmål!" utbrast den
gamle trotjenaren, hvars eljest aldrig svikande tillförsigt vid denna
motgång syntes hårdt rubbad. "Betala hästarne kontant",
svarade Margaretha lugnt. "Betala! Betala!" upprepade med olika
betoning af misstro och bestörtning de båda männen.
"Det blir som vanligt er sak att bestyra, käre Herr Peder",
fortfor hon, tömmande en rikligt fylld börs på bordet framför den
af häpnad förstummade gubben, men afböjande alla frågor om,
huru hon kommit i besittning af skatten.
Några dagar derefter gick grefvinnan Ascheberg genom
rummet, der hennes äldste son var sysselsatt med skriföfningar
under Herr Peders ledning och stannade, böjande sig öfver
gossen, för att se på hans skrift.
"Moder, se!" upprepade gossen och grep medaillonen, som
hon vanligen bar dold på en kedja kring halsen, men som
halkat fram vid den hastiga rörelsen, "hvar äro alla de tindrande
stjernorna kring fars porträtt? och perlorna? och den gyllene
kedjan? — Säg — har du förlorat dem, så vill jag leta hela
dagen, tills jag finner dem!"
Herr Peder såg upp förvånad.
’Nej barn, de ha icke gått förlorade!" svarade Margaretha
med en betecknande tonvigt.
"Min mor", återtog gossen, med en skygg och ändå djerf
blick, "du kan ej ha skänkt bort infattningen kring min fars
bild — din brudgåfva, såsom du ofta berättat oss."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
