Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
"Barn", återtog modren tankfullt, böjde gossens hufvud
tillbaka och säg djupt in i hans ögon, "jag har skänkt bort
detta, så väl som allt det käraste jag eger — skänkt det at
honom — din far!" Och med en, hos den allvarliga och
stränga frun ovanlig vekhet, lutade hon sig ned och kysste
gossens panna.
lian fick tårar i ögonen vid detta sällsynta ömhetsbevis,
men, envis till sin natur och nyfiken som alla barn, ville han
göra en ny fråga. "Min son glömmer att barn tala endast,
då de af äldre tilltalas", afbröt honom modren med en
tillrättavisande blick. "Var flitig", fortfor hon, "haf Gucl för
ögonen och din far till föredöme, så skall du en gång förstå,
att stjernorna bortfallit från hans bild blott för att stråla med
renare glans kring hans minne."
"Märkeligt! högst märkeligt!" ljöd det i hväsande toner från
den blårutiga näsduken, bakom hvilken Herr Peder dolde sitt
ansigte. När han åter såg upp, var grefvinnan borta och
hans lärjunge satt flitigt efterbildande förskriftens stora
bokstäfver.
En annan gång förvandlades vid ett liknande trångmål de
dyrbara tapeter, som öfverste Bamekow hemfört från Holland,
såsom hedersgåfva för visade militäriska tjenster, till
penningar. Så ock en skänk af Hertiginnan af Luxemburg, ett
kärt och dyrbart minne af den förfärliga dagen i Briissel,
då, under stadens belägring, Hertiginnan sökte lugna och
trösta sin vän, grefvinnan Ascheberg, som under fasan af
kanonernas dån och fruktan för sin i striden deltagande makes
öde, födde sin andre son. Det var en kostbar slöja af
Brabanterspetsar, hvilken egarinnan, som ännu bar den
djupa sorgdrägten, halft förgätit, men nu med glädje använde
till främjande af det mål, för hvilket hon var redo att. offra
allt. Man anmärkte dock, att bland de sålunda till penningar
förvandlade dyrbarheterna, aldrig fanns något ärfdt gods, vare
sig jord, silfver, guld eller linne, endast sådant, som blifvit
personligen skänkt eller inköpt af grefvinnan eller hennes man.
En dag hade Herr Peder framburit en liten ärfd summa,
som han haft innestående hos en anhörig, hvartill Fru Elsa,
i trots af sin afsky för hela företaget, lade sina små
besparingar, upphemtade ur djupet af en gammal strumpa, båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
