Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
inflytande. Sjelfva grefvinnans allvarliga uppsyn ljusnade; herr
Peder liit mer än en gång hora ett tvetydigt läte, som man
visste föreställde skratt, barnen jublade, jungfru Märtha brast
ut i ett löje, så friskt och fullt som lärkans drill; till och med
fru Elsa fnös då och då bakom sin näsduk, och Sune, som
inkommit för att ge rapport om en rekryt, kunde blott med
svårighet undertrycka ett allt för larmande bifall till den glade
krigarens historier. Öfverallt tycktes också den raske
kornet-ton ha varit ined och om allt visste han besked, så vidt det
nemligen gällde detaljer. Och äfven i dessa såg han, i följd
af sitt egendomliga och ungdomliga skaplynne, endast den
ärofulla, den ljusa och företrädesvis den lustiga sidan. Missnöjet
med det polska fälttåget, bland de äldre och klokare af
konungens omgifning, oron för de svenska besittningarne, som under
tiden sköflades af ryssarne, kungens tilltagande sjelfrådighet och
oförvägna hal.-tarrighet, det split och den afund, som redan nu
började yppa sig mellan en del af hans rådgifvare, om allt
detta hade kornetten intet att förtälja, om ej ett och annat
skämtsamt infall af konungen öfver ’’gubbarnes försigtighet’.
nummerhjelms olycka nämndes blott i förbigående, då vigten
mindre lades vid antalet af dem som stupat, än vid de
hjelte-bragder, som föregått. Om den förfärliga manspillan under de
vådliga vintermarscherna och i de usla qvarteren berättades
endast så mycket som fordrades, för att framhålla hjeltekonungens
outtröttliga bemödanden att lifva truppen, i det han föregick
dem med exempel af sjelffürsakelse och härdighet. Vid
berättelsen om huru öfverste Dücker vid en förestående träffning
sökt förmå konungen att draga sig utom skotthåll, tilläggande:
’’jag lärer nog göra min pligt ändå’’; men konungen svarat:
"hvar skulle jag vara, om ej hos mina soldater!’’ utbrast
Sune i ett ohejdadt utbrott af krigisk förtjusning, som från
denna stund tillvann honom kornettens bela hjerta.
Ledd af brödrens tillförlitliga råd och sjelf intagen till den
raske ynglingens förmån, äfven då, när hon med en blick
hämmade hans stundom alltför stora frispråkighet, beslöt grefvinnan
att befordra honom till löjtnant vid den nyuppsatta truppen.
Efter frukosten meddelade hon detta sitt beslut, hvilket gjorde
den unge kornetten utom sig af glädje och stolthet och kom
honom att, knäböjande, i ungdomlig enthusiasm, afgifva en
frivillig tro- och huldhetsed "åt regementets sannskyldige chef,
hans välgörarinna, den ädla Margaretha Ascheberg’’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
