- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjunde årgången. 1865 /
51

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

Innan några dagar förgått, var Wilhelm Benett så
hemmastadd på Widtsköfle som ett barn af huset. Från
barnkammaren, der ban deltog med lif i pojkarnes vilda lekar, på samma
gång ban med halft spefull, halft allvarlig ridderlighet erbjöd
sitt beskydd åt den blyga och lättskrämda lilla Maja — till
grefvinnans arbetsrum, der han vid rådplägningar om truppens
utrustande biträdde med upplysningar och kloka råd; från
borgstugan, der han vid måltiderna ofta infann sig för att språka
med "gubbarne’’ och på Sunes begäran uppbygga dem med en
och annan lustig historia från kriget, och till frustugan eller
den stora berceauen i trädgården, der ban med sin friska,
ungdomliga glädtighet satte nytt lif i den samlade aftonkretsen,
retades med jungfru Märtha, försvarade herr Peder för hennes
odygd, gjorde gamla Malin och hennes skyddsling, den lilla
tvååriga Brita, åtskilligt oskyldigt förfång, sjöng en munter
krigssång då och då och sprakade med en outtömlig ordrikhet,
ända tills grefvinnans allvarliga och imponerande gestalt blef
synlig och med sin närvaro dämpade utan att dock undertrycka
glädjen; från rättarens, der han under sina vandringar ibland
tittade in, för att kasta ett halft skyggt, halft skämtsamt
infall åt den vackra dottren, lyss till fars berättelser om sonen,
hvilken sträfvade sig fram med så mycken heder i
Christian-stads skola, eller gräla med unge Landgren om företrädet af
krigarens yrke framför plogmannens och alla andra, och till
skolrummet deruppe, der han mången gång gjorde både herr
Peder och hans disciplar yra i hufvudet med sina splitternya
lösningar af katechesens och grammatikans problemer, emellan
det han hjelpte lilla Maja med en lexa eller räknade ut ett
tal åt den häftige, vid studierna snart tröttnande Iiatger —
öfverallt var han efterlängtad och välkommen.

Under tiden rekryterade Sune raskt, ofta åtföljd på sina
långa färder af den unge löjtnanten. Största svårigheten härvid
låg nu mera, sedan penningebekyinren blifvit afhjelpta, i den
tilltagande bristen på folk, villiga att träda i krigstjenst.
Skånes befolkning, af naturen fredligt sinnad, hade under de
föregående krigsåren gifvit sin gärd af allt sådant krig-dugligt folk,
som kunnat förmås att lemna plogen och handtverkerierna för
krigarens vådliga värf. Nu var det nästan omöjligt att finna
någon enda hågad för det vanskliga bytet. Vä rf var ne måste
derför ställa sina färder inåt Bleking och Wärend, för att bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1865/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free