Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Dock kan han fatta eld och då,
Då här det öfver berg och backar —
Han rusar hejdlöst framåt, så
Han nöter ut båd’ skor och klackar.
Så ha vi gått i många år
Och titulerat stelt hvarandra —
Det gör conversationen svår
Och är en sed, som tål att klandra.
Men ack, man är en vanans slaf,
Man ej haft mod att bryta isen,
Att lägga långa titlar af
Och säga ni — se der sottisen.
Dock, för att något reda sig
Ur denna sällskapslifvet^ klämma,
Som bjuder den försagda: tig!
Man funnit upp en ny dilemma.
Att slippa säga sju för tu
Fostbrödralag man ifrigt knyter,
Och "kära bror" och "söta du"
Den tvungna samtalstonen bryter.
Hvad förbehållas bör åt få,
Men valda vänner, straxt man delar
At hvem sora helst och späder så
Sin vänskap ut i tusendelar.
Och utan båd’ reson och rim
Man "vänner" får från alla zoner,
Tills talet utaf nos intim.es
Utvidgas, snart sagdt, till legioner.
Se’n ångan genom menskligt nit,
Gett bättre communikationer,
Vi fara ofta på visit
Till andra bildade nationer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
