Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Om tiggeri och tiggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare utlemna pass åt tiggare, men det synes dock som de
genom ett slags tyst medgifvande fortfarande egt tillåtelse att
begära almosor inom den stad eller socken dit de hörde, enär
det först 1811 ålades församlingarne såsom en tvångspligt att
lemna nödigt understöd åt de fattige. Genom nyare tiders
förordningar och de bemödanden, som blifvit gjorda att
ändamålsenligt organisera fattigvården, skulle man möjligen förledas
att tro det vi för närvarande stode på det klara med denna
högst vigtiga punkt af lagstiftningen. Att detta är långt ifrån
förhållandet, torde en sorglig erfarenhet dock bestyrka och vi
kunna ej tillsluta ögonen för det faktum, att hvarken
lagstiftaren, ordningens handhafvare eller menniskovännen ännu
lyckats lösa detta problem, som af en fransysk författare
betecknande blifvit kalladt: le problème de la misère.
Tiggeriet är, ur alla synpunkter betraktadt, ett stort ondt,
och med full insigt deraf hafva de flesta civiliserade länders
lagstiftare genom stadgar och förordningar sökt förekomma det.
På de flesta ställen tillämpas dock ej dessa förordningar: på
somliga af liknöjdhet, emedan man finner beqvämare att låta
de fattiga genom kringvandring sjelfva anskaffa hvad de
behöfva, än att genom kraftiga åtgärders vidtagande befria dem från
denna nödvändighet; på andra, emedan man rent af ej vet
huru man skall afhjelpa det, utan med ett slags fatalism fogar
sig deri som i ett oundvikligt ondt.
I katholska länder uppmuntras dessutom tiggeriet af
religionen och dess målsmän. Också omringas man genast vid
inträdet i ett katholskt land af svärmar af tiggare af alla åldrar,
hvilka med utsträckta händer snart sagdt belägra den resande,
under utrop sådana som: "pour l’amour de Dieu, pour
l’amour de Jésus, donnez-moi un sou et je prierai pour
vous, per carita!" o. s. v. i oändlighet. Frankrikes
hufvudstad utgör dock härifrån ett undantag, ty der ser man i
allmänhet icke tiggare. Det skulle likväl vara allför vågadt att
deraf draga den slutsatsen, att sådana ej finnas — troligare
är att de, liksom mycket annat, måste hålla sig bakom
kulisserna.
Protestanten betraktar tiggeriet med andra ögon; han
ihågkommer det gudomliga budet: "den, som ej arbetar
skall ej heller äta"; han inser sanningen af den vises ord:
"lättjan är alla lasters hufvudkudde", och han utgår i sin
lagstiftning från grundsatsen, att det bästa sätt att bistå den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
