Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Om tiggeri och tiggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattiga är att gifva honom medel i händerna att hjelpa sig
sjelf, men att, då detta ej är möjligt, det är den lyckligare
lottades pligt att försörja honom. Grundsatsen är utom all
fråga förträfflig — om den blott alltid tillämpades och
genomfördes!
Att tigga är otvifvelaktigt i hög grad demoraliserande och
hvar och en, som tillgriper detta medel för sitt uppehälle,
måste endera vara drifven af den grymmaste nöd eller ock
vara utblottad på den sjelfkänsla, som dock utgör en af de
mäktigaste häfstängerna för egen verksamhet. I båda fallen
är han högst beklagansvärd, i det senare vanligen ohjelplig
och hans bana går allt djupare nedåt eländets afgrund.
Steget emellan den arbetsföre tiggaren, som småningom förlorar
all känsla af heder, af menniskovärde, af blygsel, och den
samvetslöse brottslingen är ej långt. Genom att tillåta sådana
parasiter utveckla sig och tilltaga, ja, nära nog omhulda dem,
bereder samhället sig sjelft ett gissel.
Man är ense derom, men icke destomindre har man med
temligen stor slapphet låtit detta onda tilltaga, och kanske
nådde det sin höjd under de första decennierna af vårt
århundrade. Om än för närvarande genom de allvarliga
bemödanden, som både på allmän och enskild väg göras för att utrota
tiggeriet, det ej mer kan sägas stå på höjden af sin
blomstring, torde det för dess skickligare adepter dock ännu
stundom kunna anses såsom ett lönande näringsfång.
Vi sakna icke exempel på tiggare, som efterlemnat
betydlig förmögenhet, och de torde ej heller vara så få, hvilka
efter en under bettlande tillbragt dag, fördrifva aftonen i sus
och dus. Till månget bedrägeri har tiggaren ex professo
tagit sin tillflykt, för att lättare uppväcka medlidande och
barmhertighet, och bedrägliga föräldrar hafva mången gång genom
ordentlig undervisning sökt inlära barnen i allt slags svek och
förställning för att tillnarra sig almosor.
I ett för ej så längesedan i London utkommet arbete[1]
af stort, men sorgligt intresse, indelas denna stads fattiga i
trenne klasser: de, som vilja arbeta, de, som ej kunna
arbeta och de, som ej vilja arbeta. Till den senare kategorien
hänföres tiggarne, hvilka dessutom klassificeras under många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
