Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
"Men det är en odisputabel sak, att en sådan
instinkt-artad kärlek tinnes till. Man har haft for inånga exempel
derpå för att förneka den.
"Inte vill jag förneka dess tillvaro, men jag vill ej
hafva den framställd såsom den högsta uppenbarelsen af kärlek
mellan man och qvinna. Innan hvarken förstånd eller hjerta
hunnit eröfras, är man fast, man vet icke genom hvilket
trolleri, och det för evigt; — vet du hvad, lilla syster?
Såsom motvigt till dessa skildringar af kärleken skulle jag vilja,
att du läste artikeln ’’To fall in Love" i Cornhills Magazine."
"Du har då alltid varit ohjelpligt prosaisk, Hedvig,"
afbröt Maria med ett ögonkast, menadt att träffa systern
såsom en allvarsam förebråelse. ’’Alltid häller du
reflexionens kalla vatten öfver min glödande enthusiasm. Är det nu
ej en vederqvickelse att midt under vårt prosaiska,
beräknande tidehvarf få läsa en roman, som gör rättvisa åt känslan."
"Gör rättvisa åt känslan! — men hvilken känsla? För
att kunna göra rättvisa åt den känslan förf. framställer,
måste vi först annalysera den."
"Aj, aj! här tycks bli allvar af; Hedvigjag ger mig
visst redan på nåd och onåd."
"Nej, vänta! Jag vill bekämpa din åsigt och vinna en
riktig seger. Kan du rätt förklara för dig en känsla, som är
så andlig och oförgänglig och alltså ren, att den skall lefva
genom evigheter, och som dock leder sitt ursprung och
hemtar sin näring, icke från de andliga elementerna i vår natur,
från vårt hjerta och vårt förstånd, utan från en outredd,
instinkt-artad känsla, en känsla, som "hellre ser föremålet för
sin kärlek olyckligt vid sin egen sida, än lyckligt vid en
annans". Mig tycks, att den kärlek förf. skildrar, bär
prägeln af att vara en ganska jordisk känsla, som hon vill
upphöja till rang, heder och värdighet af en andlig
evighetskärlek."
"Måhända har du rätt", återtog systern betänksamt. "Jag
vet att denna oklara instinkt-artade kärlek gifvit upphof
till allt för många olyckliga äktenskap, hvarunder
kontrahenterna knappast gifva sig ro att invänta döden, för att blifva
hvarandra qvitt. — — — Och likvisst är det just förf:s
sträfvan att göra kärleken till en evighets-känsla, som så mäk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
