Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
sig gällande inom uppfostran och undervisning, af folkens och
isynnerhet qvinnans ståndpunkt i religiöst och intellektuelt
afseende, med ett ord, en lefvande skildring af det arbete som
inom syskonfolken pågår, för såväl timliga som eviga
ändamål, röjande i hvilken mån dessa den menskliga verksamhetens
tvenne lifsströmmar genomträngt och uppgått i hvarandra.
Kunde vi vinna allt detta och sålunda hafva gifvit uppslaget
till ett utbyte — en frihandel i högsta mening — af de
ädlaste, dyrbaraste produkter folken ega, då tro vi, att en god
början vore gjord för ett sådant närmande, som vi här antydt,
och som de flesta i tysthet efterlängta.
Oberoende af alla exklusivt skandinaviska inskränkningar
och följande den gamla dragningskraften till den oss frånryckta
systern, vilja vi börja med "Suomis land". Valet bland alstren
af dess nyare litteratur, mera känd hos oss, än någon af de
andra grannarnes, hörde icke vara svårt. Och likväl tvekade
vi, undanskjutande till en början den ena storheten efter
deu andra, för att söka något annat. En inre röst,
densamma som tillhviskat oss det här framställda förslaget, sade oss
nemligen, att det är qvinnan, som med lätta, ömma händer
skall återknyta och sammanhålla de brustna eller skörnade
banden inom en skingrad syskonkrets — att det är qvinnan,
som skall angifva grundtonen till den nya, rika harmoni, vi
så gerna ville framkalla mellan syskonfolken; och så sökte vi
bland Suomis döttrar en stämma nog klar, nog ren och full
att kunna klinga hitöfver.
Vi sökte länge — funno en — funno två — icke mera:
troligen ett Dytt bevis på obekantskapen grannarne emellan. Af
dessa två välja vi den sista, yngsta; välja henne derför, att
hon sjunger just på den ton, efter hvilken vi lyssnade, den som
ljuder genom verldarnes symfoni, som tonar i tusen brytningar
genom hela skapelsen, som har sitt genljud inom hvarje
raennisko-hjerta och borde ha det äfven inom folkens — kärleken.
Korteligen, vi sökte ett samladt uttryck af vår tids
anspråk och hopp på qvinnan, såsom en fridsbärare och en
kärlekens missionär inom familjen, icke blott den lilla, hennes
hjerta närmast, men äfven den stora, sora vi kalla
menskligheten , och vi funno detta uttryck i
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
