Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
skaldinnan föga eller icke känd. Ej ens ett porträtt fanns
att tillgå. Vi återgingo då till dikterna, för att der uppsöka
grunddragen till hennes bild. En äkta skaldeinstinkt, ett friskt
natursinne, en ren och fin qvinlighet hade vi redan spårat i
klara, omisskänneliga drag, och såsom vi tro, här äfven röjt
dem för våra läsare, livad som dernäst framstår såsom en
betecknande karaktersfärg hos förf:n är en djup och innerlig
moderlighet. Endast ur en moders hjerta, menade vi, och
från en moders läppar qviilla ord sådana som i de två
sistnämnda styckena, i Det sjuka barnet, Barnafjät, I det
hon dog m. fl. "Misstag", invände man, log åt vår
bristande skarpsynthet och meddelade så det enda man visste om
Wilhelmina Nordström: "hon är ogift; bor i Borgå och anses
vara en god lärarinna."
Nå väl! hade vi då så helt och hållet misstagit oss?
Måste ej en lärarinna, för att vara god, hafva en moders
hjerta? Var det då utan all mening som gamle Rudbeck
kallade den första svenska flickskolans förestånderska Läremoder?
För vår del känna vi intet kall, som står närmare modrens,
i kärlek, i tålig omsorg, i uppoffring, här om möjligt af
ännu ädlare art, då lärarinnan sår utan allt hopp att få berga
skörden.
Måhända är det något af denna offerkänsla, som
framskymtar i de rader, hvilka förf:n kallat: Verlden vid mitt
hjerta och der hon säger:
Jag mig djupt mot marken nederböjer
Och en verld sig mot mitt hjerta höjer
Utaf blommor, gräs, insekter små,
O, sä älskliga att se uppå.
Men jag känner, i ett stygn af smärta,
Att för denna verld invid mitt hjerta,
För den lilla, kära verlden här
All min kärlek dock unibärlig är.
Kanske är det en af dessa unga, för hvilka förf:n varit
i moders ställe, som hon återlemnar till hemmet med den
vackra skildringen af Den 15.-åriga eller med de älskliga
orden:
Hon är ej än en blomma
Hon är ju blott en knopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
