- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjunde årgången. 1865 /
115

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

Hon är ej än en lycka
Hon är ju blott ett hopp.

Hon är hvad känslan vari!,
Förr än den vaknat har.
Hon är hvad kärlek varit,
Förr än den kärlek var.

Kanske var det vid mottagandet af någon liten
brådmog-nad, tör uppfostrad stackare, soin af "edukationen" blifvit
beröfvad all egen ursprunglig natur, som bon skref

Eleven.

De suto troget både natt och dag
Betraktande mitt arma lilla jag.
Och hvar der fanns ett fel de ströko ut
Och öfverkorsad blef jag så till siat,
Med tusende båd’ smd och stora drag,
Att ingen kunde se att det var jag.

Huru långt "den goda lärarinnan" i Borgå måste vara
skiljd från den lyckligtvis alltmer utdöende gouvernantstypen,
hvars grämliga moraler gjorde den förhatlig för
ungdomen , och hur väl hon dock förstår sitt uppfostrarekall, hur
hon förstår att både skona och straffa, hur hon vet att
inlägga en lärdom för lifvet i de mildaste ord, vid den enklaste
anledning, det röjer sig i mångfaldiga af dessa dikter. Hvilka
djupa och på samma gång milda lärdomar, hvilka oförgätliga
varningar i de af oss först anförda styckena. Och det icke
blott för barnet eller den unga qvinnan, men för menniskan i
lifvets alla förhållanden. Och hon banuas på samma sätt.
Huru mången skall ej t. ex. känna sig träffad af den halft
förtäckta förebråelsen i

An g sb l om m a n.
Nyss, dåi jag genom ängen sorglös gick
Jag på en liten blomma sigte fick,
Hon ens:im stod och ljuft emot mig log,
Jag sträckte handen ut och henne tog,
Beundrade en stund dess färgers glans,
Drack dof tet, som i rena kalken fanns;
Se’n lät jag henne falla ur min hand,
Hon ligger någonstäda i vägens sand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1865/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free