Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Förmågan att sålunda aflocka enstaka, alldagliga
företeelser en djup och allmängällande betydelse är en af detta
skaldelynnes mest betecknande egenskaper. Att för öfrigt, här
såsom alltid då det gäller utvecklandet af stora krafter, en
kamp föregått innan skalden blef sig sjelf klar, förmådde
bryta sig fri och bruka sina vingar, det tror man sig spåra på
mer än ett ställe. Så i de båda följande dikterna:
Om jag kunde sjunga:
Om jag kunde sjunga,
Om jag kunde prisa
Sent och bittid’ Herren
I en herrlig visa,
Skulle dessa känslor,
Som i hjertat svälla,
Ila bort, som vågen
Ilar från sin källa,
Hvilken, outtömlig,
Ej af egna flöden,
Ej af egen rik’dom
Har att frukta döden.
Fogeln i Buren.
Skaptes af naturen
Jag för trånga buren
Jag, som vingar har?
Gif, o, gif mig svar.
Skall en prydnad bara
Lätta vingen vara?
Säg att det är så,
Jag blir tålig då.
Säg mig att naturen
Skapat trånga buren,
Men att vingar blott
Jag af slumpen fått.
Frågar man sig: hvad är i grunden förf:ns lefnadsåsigt?
Hvad tänker hon om lifvet och dess uppgift? så har man
svaret, — delvis antydt på hvarje sida, — koncentreradt här:
Skönt och skönare.
Skönt är att älska hvad som älskar;
Men obelönt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
