Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Att älska, det mig synes högre
Och mera skönt.
Skönt är att vara glad och lycklig;
Men pröfvad bli,
Det gör dock anden mera högstämd
Och mera fri.
Skönt är med hufvut under vingen
Få drömma blott;
Men sträfva , verka och arbeta
Är bättre lott.
Skönt är att lefva gladt pä jorden —
Mer skönt ända
Mig synes det, att gladt i döden
Till hvila gä.
Vill man slutligen hafva ett fullt uttryck af förf:ns hela
inre personlighet som lärarinna, som skald, som qvinna, som
menniska, for att sålunda ega hennes bild klar, så stanne
man, såsom vi här, vid hennes
Aftonbön.
Kärlek, med din englavinge
slut mig du
Till din barm, då jag i natten
somnar nu!
Kärlek, hviska i mitt öra,
stilla, öm,
Nattens svala, stjerneklara,
fromma dröm!
Kärlek, när i morgonstunden
jag uppstår,
Låt mig träda i ditt milda,
ljusa spän
Lat i lifvets sista, afton
döden än
Vid din milda barm mig finna,
himlaväm
Esselde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
