Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
sta möjliga skyndsamhet infinna sig från de skiljda länder, der
de tillbringat den kalla årstiden, och pligtskyldigast
hörsammade de kallelsen. Snart drillade lärkan högt i skyn,
bofinken qvittrade på de ännu kala grenarne och nordens
näktergal^ talltrasten, lät höra sina melodiska toner i furens topp.
Men, stackars sinå sångare, emot all förmodan blefvo de
ej gästvänligt emottagna af dem, hvilka de kanske trodde sig
glädja med sin jublande, vårfriska sång. Unga berserkar, som
i sina ådror kände några droppar af det gamla nordiska
vikingablodet sjuda, tyckte sig ej kunna ge bättre afledning åt sitt
ungdomsmod än att draga i härnad mot luftens vingade
sångarskara, och med bössan på axeln ströfvade de omkring i
skog och mark, för att på den drillande lärkan, den
qvittran-de bofinken öfva sig i målskjutning. Och midt under sången,
leken, jublet, lät det plötsligt:
"Fyr!
Sången tystnar, skaran flyr.
Lodet sitter midt i sångarns hjerta,
Och han föll förutan smärta,
Bäst han sjöng och bäst han brann."
Men mig har det gjort ondt om de små älskliga
sångarne, som fröjdat mitt och måugen annans hjerta med sina
glada toner. Sä var äfven förhällandet med en liten flicka, som
gret sina bittra tårar, dä hon såg en groflemmad femtonåring
tillfredsställa sin mordlystnad på en efter annan af de
jublande lärkorna och bofinkarne. Hennes okonstlade smärta rörde
mig så djupt, att jag skref en liten visa härom, hvilken jag
för ro skull bifogar:
Kring fältet kretsar lärkan, fri och glad,
Hon tumlar om i etherns blåa bad,
I sången talar hon sin glädje ut,
TilVs skottet smäller — då tar fröjden slut.
På aspens gren sin morgontoilett
Gör liten bofink, qvittrande sä nätt,
Han gläds och jublar åt den sköna vår,
Men ser ej gossen, som bak’ busken står.
Pang! och den lilla sångarn faller ner —
Carl tar sitt byte, segerdrucken ler,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
