- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjunde årgången. 1865 /
155

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155

ofta och hinna oftare ej att lära dem. Men virka, det ser
så roligt och så lätt ut — man får lära det för 1 rdr af
den gamla mamsellen midt emot, och så tigger man eller
svälter för att spara ihop några slantar — och så virkar mam
Under tiden begagnas familjens slitna kläder så länge de hänga
ihop, såsom man säger, och kastas sedan bort*) för andra plagg,
hvilka gå samma öde till mötes. Att taga vara på, vårda
och laga det gamla, att det, må vara snyggt och hålla så
länge som som möjligt; att sedan detta ej längre låter sig göra,
bevara de dugliga styckena af det utslitna plagget — det är
nästan en utdöd konst. Att upplifva densamma och hos
qvinnan af folket åter väcka och uppfostra den bevarande
instinkten , synes oss derför vara en bland vår tids uppgifter — icke
mindre vigtig derför att. den är en af de ödmjukaste.

Denna tanke och den derifrån oskiljaktiga frågan: Hur
skall det låta sig göra’ har länge sysselsatt oss. I England
skulle man troligen tillgripit den vanliga utvägen: tryckandet
och spridandet af små ströskrifter i ämnet. Methoden har
sina goda sidor och har, åtminstone till en tid, burit god frukt
inom det land, hvarest den först uppkommit och tillämpats,
ehuru man kanske ofta öfver.skattar omfånget och
varaktigheten af dess verkningar. Men hvad som är bra för Pål, är det
ej alltid för Per, säger ordspråket. För vår del ha vi aldrig
trott på kraften af utifrån lånade systemer för befrämjande af
vare sig den ena eller andra folkliga dygden. För att kunna
vinna något verksamt och varaktigt inflytande på den svenska
arbetaren ha vi trott oss märka, att man måste uppsöka
honom på hans egen grund och botten, träffa honom med hans
egna vapen, gripa in i sjelfva hjertat af hans lif, i hans hem,
i hans arbetsförhållanden, i hans hvardagsvanor — de må nu
vara goda eller onda. Blotta ord, om än så välmenta eller
vältaliga, gå på honom förlorade. Vill man öfvertyga honom,
måste man tillgripa praktiska, i ögonen fallande, i ordets
egentliga bemärkelse hemgående bevi=, antingen det nu gäller
reformer i moraliskt, i ekonomiskt, i sanitärt afseende, eller en
sådan skenbart obetydlig fråga som den vi här framkastat,
uppfostrandet af den bevarande instinkten.

*) Eller säljas de för några ören till lumpsamlaren, då, enligt
svenskens vanliga åsigt, den kontanta vinsten, om än så ringa,
uppväger hvarje annan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1865/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free