Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
framstående egenskaper påkalla den allmänna uppmärksamheten,
dock förtjena att kallas samhällets mödrar. Just emedan vi icke
anse henne ovanlig bland de goda till sinnelag och inflytande
— om äfven en af de bästa bland dem — just derföre är
det oss kärt att här försöka fasta de drag, som eljest snart
torde hemfalla åt glömskan.
Anna Brita Forsell föddes den 31 Maj 1790 å Sjötorps
gård i Skaraborgs län. Hon var det yngsta af nio syskon.
Fadren, Kaptenen vid Westgöta dahls regemente, Joseph
Forsell, dog då hon ännu var helt liten. Modren, Maria de
Bruce, uppfostrade de många barnen under knappa vilkor, på
det mest lofvärda sätt. Yngsta dottern, Anna, var endast
16 år gammal, då hon förlorade denna förträffliga mor.
Redan då utmärkte sig den unga flickan genom sin karakter och
sina goda förståndsgåfvor, och tvenne af hennes bröder, Carl
(sedermera Öfverste af Forsell) och Jacob (sedermera
öfverstelöjtnant), som nyligen blifvit utnämnda till officerare, förenade
sig att af egna ringa medel bekosta den unga systerns
uppfostran i den på sin tid i Stockholm utmärkta läroanstalt för
flickor, som förestods af enkefru Fries (enka efter
öfverstelöjtnanten Fries). Här skulle Anna Forsell bilda sig till
lärarinna eller, som det på den tiden hette, till guvernant.
Klädd i djup sorgdrägt, ankom hon ifrån sitt ödsliga hem
på landet till den stora uppfostringsanstalten i Stockholm.
Allvarsam till lynnet och tidigt invigd i lifvets arbete och
allvar, lät hon sig ej lockas af de ystra kamraternas lekar, utan
egnade sin uppmärksamhet åt studierna, sina lediga stunder åt
anstaltens föreståndarinna, hvilken, lidande af en kräftskada i
• ansigtet, snart blef stängd från allt umgänge utom sitt
sjukrum. Snart kunde ej heller någon uthärda i detta sjukrums
förpestade luft utom den unga flickan, som alltmera
uteslutande egnade den sjuka en dotters och tjenarinnas ömmaste
vård, icke blott om dagen utan äfven om natten, nnder
många månaders tid. Mot slutet af denna tid återkom från en
lång sjöresa en af den sjukas söner, då löjtnant vid arméens
flotta. Vid modrens plågoläger såg han den unga blomstrande
flickan, som glömde sig sjelf, offrande sina dagars arbete och
sina nätters ro för att sköta och hugsvala den lidande; och
innerlig beundran, tacksamhet och kärlek intogo den raske,
unge sjömannens själ. Han hade redan i flera år brottats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
