Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Tycker jag mig stå på lyckans höjd,
Känner mig så innerligt förnöjd.
Tittar solen genom fönstren in
Syn’s mig allting straxt så hjertans roligt,
Med ett lifvadt, vannt och tacksamt sinn’.
Blickar jag mot himlen upp förtroligt.
I den lilla verld, som nu är min,
Lyser allt emot. mig gladt och soligt,
Allt hvad jag af lyckan bergat har
Skönt förgylls af morgonsolen klar.
Jag mig känner rik som trots en kung,
Ty jag har det lilla jag behöfver,
Och i botten af min penningpung
Någongång ock litet derutöfver.
Sannt det är, att jag ef mer är ung —
Men den sorgen minnets vaggsång sofver —
Och med lif och värma i min själ
Bergar jag mig utan ungdom väl.
Lifvets vexlingar jag pröfvat på;
Har fått lära mig hvad resan gäller,
Vet väl hur det känns det der: får gå!
När man slutligt hoppets fackla fäller.
Nå ja! — lifvet är nog bra ändå
Fast ej alltid bjuds på karameller;
Jag har fått af både surt och sött
Har ej orsak alls att vara stött.
Mycken sorg och oro, synd och brott
Vet jag väl i denna verlden finnas.
Skulle jag för den skull sörja blott —
Säg mig dock, hvad dermed skulle vinnas?
Jag förtror åt Gud hvar menskas lott,
Viss att nåd och hjelp hos Honom finnas;
Om Han mig till verktyg passa tror,
Hittar Han nog rätt på hvar jag bor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
