Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•218
närmare, lära att förstå hvarandra bättre. Under hemlifvets
oafbrutna sammanvaro var det dock mycket, som drog oss åt
skiljda håll; dn hade dina sysselsättningar, dina bestyr, dina
intressen, dina vänner, jag mina. Mången gång sökte jag
beröringspunkter med dig, utan att dock kunna påträffa sådana,
och stundom grämde jag mig öfver, att våra själar ej lågo så
öppna för hvarandra, som jag skulle ha önskat — det var
mycket, som jag skulle vilja ha sagt dig, men jag vet ej hur
det kom sig, att en stor del deraf dock ej kom öfver mina
läppar. Månne detta ej äfven stundom var förhållandet
med dig?
Men nu är det annorlunda och det synes mig som knnde
vi mer oförbehållsamt läsa hvarandras tankar, som stode intet
emellan oss annat än den varmaste, innerligaste tillgifvenhet,
som skulle sjelfva denna skiljsmessa än fastare tillknyta det
ömhetsband, hvilket förenar oss. Du känner nu nogsamt, att
du på jorden ej eger någon bättre vän, någon förtrogen,
hvilken ditt sanna väl ligger närmare om hjertat, än din mor och
du uttalar öppet många af de tankar och rörelser, hvilka
fordom såsom halft omedvetna skuggbilder rörde sig inom dig och
som du nu närmare nödgas reda for dig sjelf, just genom
bemödandet att kläda dem i ord. Och deraf hemtar åter jag
mången anledning än till glädje, än till uttalandet af varnande
eller uppmuntrande ord, än till att meddela dig mina åsigter,
min erfarenhet i liknande fall. Visst bli derigenom äfven
ämnena för våra bref så mångfaldiga, så rika, att vi aldrig
hvarken rätt kunna afhandla eller uttömma dem, men öfverflödet
är dock i detta hänseende bättre än bristen och jag gläder mig
åt, att, då nu isen är bruten, muntliga, förtroliga meddelanden
skola kunna fylla de luckor, hvilka ovilkorligt måste uppstå i
de skriftliga.
I ett af dina senare bref vidrör du ett förhållande,
hvilket många gånger uppfyllt mig med bekymmer, att ej säga
grämelse — den bland nästan alla samhällsklasser
öfverhandtagande smaken for grannlåt och lyx i klädsel, hvilken
naturligtvis bjertast framsticker hos de unga qvinnorna. Ehuru
jag hvarken vill framstå såsom olycksprofet eller
verldsförak-tare, kan jag dock ej undgå att anse denna smak för ett
mindre godt tidens tecken, enär den ovilkorligen medför skadliga
följder så väl för individen som för nationen i sin helhet. Vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
