- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjunde årgången. 1865 /
221

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•221

skulle följa med. Du skall, säga mig, älskade mamma, att
jag varit barnslig och dåraktig, men du må tro, att jag nog
sagt mig detsamma många gånger sjelf och att jag rätt
allvarligt lexat upp mig. Det är märkvärdigt nog, att man trots
sig sjelf och sina goda föresatser kan vara en sådan fjolla att
man låter dylika saker, som dock i det stora hela endast äro
bagateller, störa jemvigten i sitt inre och förstämma lynnet.
Detta har icke destomindre varit händelsen mer än en gång,
jag måste bekänna det för min lilla mamma, som jag ju
lofvat att få läsa i mitt dåraktiga hjerta, om också den
läsningen ej alltid är så särdeles uppbygglig. Som en liten motvigt
för den ledsnad jag härigenom kan tillfoga dig, vill jag dock
tillägga, att jag aldrig låtit mina fel, åtminstone i detta
hänseende, passera obemärkta eller ostraffade. Jag har allvarligt
förebrått mig dem och innerligt bedt Gud hjelpa mig att
bekämpa dem, och om jag också ej ännu lyckats öfvervinna mitt
svaga hjerta, vill jag ej fälla modet utan fortfarande kämpa,
så kanske jag dock slutligen vinner seger. Du har ju många
gånger sagt mig, att vi under bön om ett högre och
mäktigare bistånd måsto kämpa emot oss sjelfva utan att förtröttas,
ty för hvarje gång vi ärligt och allvarligt göra det, vinna vi
alltid något, om än så litet att vi ej sjelfva märka det. Och
jag tycker mig redan ha erfarit detsamma, hvarföre jag med
Guds nåd aldrig skall upphöra att arbeta på att blifva bättre
och ädlare, alltmera värdig den kärlek du slösar på mig, min
dyra mamma, och hvaraf jag ofta med smärta känner mig så
litet förtjent".

Jag har ej kunnat neka mig den glädjen, min älskade flicka,
att upprepa dessa dina ord, emedan de på det hela taget
gifvit mig en stor tillfredsställelse. Ej nännes jag derföre banna
dig för din fåfänga, ty det var väl denna känsla, som
beherskade ditt unga hjerta, då du sjelf så tydligt inser, erkänner
och klandrar den, men jag vill bedja med dig och för dig,
älskling, bedja att Gud ger dig styrka att bortjaga denna
demon, som beröfvar så månget sinne dess renhet, dess lycka
och frid. Glöm derföre aldrig de heliga ord, hvilka din far
tecknade i din bibel, ett dyrbart minne af din första
nattvardsgång: ’’bevara ditt hjerta med all flit, ty derutaf går
lifvet".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1865/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free