Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•228
Är detta ej bra sagdt, älskling? Och äro dessa ord ej väl
värda att gömmas i hjertat, att begrundas med allvar och att
tillämpas under lifvets många vexlingar?
Du tycker kanske, att jag uppehåller mig nog länge vid
denna bok, men jag kan ej underlåta att anföra ännu en af
de åsigter deri, hvilken anslagit mig. Förf. anse nemligen de
begrepp vi hysa om det tillkommande lifvet såsom mäktiga
häfstänger för våra bemödanden att uppodla och utveckla de
anlag, som finnas i vår natur. De anse det förenligt med så
väl Skriftens som förnuftets vittnesbörd, att den tillvaro vi
vänta på andra sidan grafven skall bli en af verksamhet och
fortsatt utveckling, och att den tjenaren, som här väl användt
de honom förlänta punden, en gång der "skall sättas öfver
mycket", då det deremot heter om den onyttige tjenaren, att
’den som icke hafver, från honom skall ock taget varda det
han hafver"’. "I följd deraf", säga de, "bör tanken på
odödlighet ej blott vara ett ämne till förhoppning på dödsbädden
eller till tröst i sorgens stund, men en källa till styrka,
ihärdighet och allvarlig ståndaktighet under alla lifvets
förhållanden ; en stadigvarande tanke, som inmänger sig i hvarje
allvarlig verksamhet och i hvarje högre intresse, i pligtens
utöfning och i hjertats ömmaste känslor’’.
Otvifvelaktigt är att, stode denna höga tanjte städse rätt
klar och lefvande för vårt inre, skulle äfven mycket i värt
tanke- och handlingssätt vara annorlunda. Vi skulle då ej
så lätt nedslås af mötande förtretligheter och bekymmer, ej så
hastigt bringas ur lynnets jemvigt genom sådana obetydligheter
som en mindre elegant baldrägt, en uteblifven uppbjudning till
dans eller dylikt (förlåt mig, älskling I) vi skulle ej fästa så
mycken, så öfvervägande vigt vid do materiella behofvens och
böjelsernas tillfredsställande, vi skulle ej låta fåfängan vinna
ett så stort insteg hos oss, men vi skulle fästa mer
uppmärksamhet, mer omtanke vid bemödandet att fot ädla oss sjelfva
och möjligen äfven våra medmenniskor. Ty, likna vi nu ej
mången gång den, som, stående på en bakgård, förargar sig
öfver allt det skräp och de sopor, som der stöta hans blickar,
men ej märker den herrliga, storartade utsigt, hvilken utbreder
sig vid horizonten, emedan han ej tänker på att höja ögat
öfver de närmast liggande föremålen ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
