Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•252
menniskors barn. "Jag tyckte om deras gladlynthet", säger
förf:an; "aldrig slöt någon af de gamla svarta hexorna sitt
tunga dagsarbete i sjukhuset, utan att skratta och prata med
full hals, då hon blef fri att göra ingenting. Flickorna
hoppade och lekte, hvar och en med sin käresta, eller
vyss-jade sina barn med den ömma stolthet, som kommer
moderskärleken att försköna äfven det fulaste ansigte. Män och
gossar sjöngo och hvisslade dagen om, och ofta förljufvades
min nattvakt i sjuksalen af en kör från gatan, full af
melodiskt behag, vare sig den handlade om himlens fröjder eller
om riskakans behag."
Miss Alcott hade väntat att bli misstänkt för de fördomar
mot umgänget med de färgade, som man sa ofta och med skäl
förevitat Nordens folk, men förvånades att finna förhållandet
omvändt, i det hon dagligen förtretade sina grannar med att
behandla de svarta på samma sätt som hon behandlade de
hvita.
"En dag", berättar hon, "då jag fångat i mina armar
en liten svart barnunge, som plägade springa omkring i köket,
dit jag begifvit mig, för att hemta välling åt en af mina
patienter, utropade en af de virginiska sköterskorna, rynkande på
näsan:
"Bevara mig, miss, hur kan ni taga i den lilla svarta
paddan! Jag har sett honom springa här alla dagar, under
det sista halfåret, men aldrig förmått mig att röra honom med
så mycket som en eldtåug en gäng."
"Så mycket mera skam för er, nwam!" utbrast jag, och
med en Yankees medfödda trotsighet lät jag handling följa på
ord och kysste hjertligt den lilla svarta paddan, hvars ansigte,
af en lycklig händelse, var så rent och skinande, som om hans
mammy just polerat det med ett hörn af sitt förkläde,
fuk-tadt, likt "Aunt Chloes", med en droppa ur tekökets pip.
Denna raska handling och den abolitionistiska föreläsning som
följde, under det den ena handen vispade välling åt det sjuka
Amerika och den andra slöt till hjertat barnet Afrika,
framkallade ej det försonliga resultat, jag åsyftade; ty ir.in kamrat
betraktade mig hädanefter såsom en samhällsvådlig fanatiker
och min lilla skyddsling ådrog sig ständiga lifsfaror gonom att
envisas att i tid och otid klättra uppför trapporna till mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
