Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•264
Ja, kära vänner! det är i sanning nytt för oss, i vår
undangömda vrå derhemma vid Östersjön, nästan allt som här
lefver och jäser i sinnena, famlande efter form, efter luft,
under det dubbla trycket af officielt godtycke och inre oklarhet.
Det ligger någonting stort och lefvande i denna nation, som
ännu bådar våldsamma hvälfningar och äfven stora vådor, men
som är högst intressant att betrakta. Revolutionerna hafva
väckt en viljekraft, en kritisk skärpa hos sjelfva folket, som
äro ödesdigra, ty vid sidan af dessa, i och för sig stora
egenskaper, gå cynismen och ofördragsamheten, hvilka aldrig varit
goda rådgifvare, minst för ett folk, våldsamt till lynne och
snabbt till handling, som det franska.
Det är godt och väl att vilja det rätta och att stå på
sin rätt, inen det kan stundom vara större att med mod lida
orätt — och förbida sin tid. Detta är visserligen hvad
fransmännen synas göra nu, men då man ser dem på nära håll,
märker man tydligt, att det lugn, som råder, och den
undergifvenhet, som nu tyckes nöjd med allt, endast är stillheten
hos en man, som samlar sina krafter för att slå till. Det
finnes många partier och nästan alla äro af olika anledningar
missnöjde; under tiden sträfvar man att förströ sig, att i nöjet
söka glömska och stiinulus för ögonblicket, och njutningsbegäret
går som en feber genom alla kretsar, utan att någon tycks
verkligt njuta sin dag sorglöst och muntert, såsom njutningen
måste tagas för att vara till.
I April och Maj, då den första vårvärmen plötsligt inom
några få dagar klädde Champs-Elysées i grönt och gaf luften
en smekande ljufhet, omöjlig att beskrifva, såg man visserligen
boulevarder och promenader öfverfyllda af belåtna, strålande
fysionomier, som med näsan i vädret ilade för att helsa våren
välkommen och inandas dess gudafläktar! Ilela Paris tycktes
vara på fötter; Tuilerieträdgården hvimlade som en myrstack
i solskenet; på eftermiddagarne kunde man knappast komma
fram i de vidsträckta Champs-Elyséea för vagnar och
promenerande; och boulevarderna, glittrande af praktfullt upplysta
butiker, de knoppande alléerna, öfvergjutna af månens klara
skimmer, företedde om aftnarne cn förtrollande anblick. — Men
efter några veckor blef det gammalt och vändt; medan J
derhemma haden snö och is uppöfver öronen, hann man här tröttna
på våren; man vattnade för dammet, man pustade af värme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
