Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•289
droguerna från Indianerna.. Vi äro frestade att antaga, det
växtkännedomen i de äldre tiderna snarare varit större än
mindre, i förhållande till vår tids, hos dem, som deruti icke
erhållit speciel undervisning; ty ju närmare naturtillståndet,
desto större naturkännedom. Denna är än i dag vida större
bland våra obildade bergsbor, än hos städernas civiliserade
befolkning.
Medeltiden, hvilken i Sverge börjar långt senare än i
andra länder, till följe af kristendomens senare införande hos
oss, har på örtkunskapen haft ett stort inflytande. Munkarne
införde nemligen här hortikulturen. Med klostren voro
trädgårdsanläggningar förenade, der ej blott ädlare truktsorter och
nya matväxter odlades, utan tillika flera prydnadsväxter.
Derom vittna ock växtnamn, sådane som: Munkrhabarber,
Munkskallar, Nunneört. Också finner man än i dag i grannskapet
af forna kloster flera fremmande förvildade, eller numera fullt
naturaliserade växter t. ex. från Wadstena klosterträdgård:
Nunneörten, Hasselörten. Att flera numera allmänt inhemska
t. ex. Acklejan, Mästerroten och Spanska körfveln genom
munkarne blifvit införda, anser förf. mer än troligt.
Äfven medicinen utöfvades i klostren och företrädesvis af
nunnorna. Att deruti ingingo amuletter, signerier och annan
vidskepelse, är nogsamt bekant; men derjemte uraktläto de icke
att begagna naturliga medel. Ett klassiskt arbete i
medeltidens klostermedicin var Abbedissan Hildegards († 1180)
Physica, tryckt i Strassburg 1544. Många i medeltiden
odlade växter, som hvarken utmärka sig genom smaklighet eller
skönhet, voro tvifvelsutan odlade för medicinskt bruk, såsom
Mästerroten, Pestilensroten, Libstickan, Luktviolen m. fi. I
denna tidens Materia Medica ingingo sällan oorganiska ämnen,
utan växt-dekokter och växt-infusioner voro de vanligaste medlen.
Man är lätt frestad att antaga, det dessa organiska ämnen,
hvilka tillika ingå i organismen som näringsmedel, voro
naturligare än vår tids mera verksamma salter och syror, helst i
kroniska sjukdomar.
Vigtigast för örtkunskapens utbredning blef likväl
medeltiden genom sin uppfattning af naturen såsom en gudomlig
upppenbarelse, då man förut ansett henne såsom en tillfällig
lek af slumpen. Man sökte i naturen inlägga en religiös
betydelse, uppfattade i densamma symboler för Theologiska dog-
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
