- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjunde årgången. 1865 /
315

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•315

Vi tvlia våra matkorgar en vacker, solig sommarmorgon, hoppa
i båtarne vid stranden ocb begifva oss af på dagslånga
utflygter bland små ensliga bolmar och jättelika klippor, hvilka
i hela stora Skottland knappast hafva sin make. Vi
fruntimmer sköta våra åror skickligt och roa oss med täflingsrodder;
herrarne i sällskapet medföra sina bössor och visa oss sin
skicklighet uti att träffa de vackra sjöfoglar, hvilka vi uppskrämt från
deras ensliga tillhåll. Slutligen landa vi vid någon klipphäll och
börja under muntert samspråk uppackningen af våra medförda
förråder, och med det blå himlahvalfvet uppöfver oss, den blå
vattenspegeln under våra fötter och de allvarliga grå klipporna,
som utgöra vår fosterbygd, omkring oss — äta vi belt
prosaiskt vår middag! Eller ha vi måhända föredragit en utfärd
till lands, till något urgammalt Vikingasätes åldriga murar"
eller till ruinerna af någon längesedan hänsomnad sydbarons
slott. I stället för båtarne tagas då alla ponies i anspråk,
och öfver ljung och sten och skroflig klippmark trafva vi raskt
framåt, lifvande med tusen smeknamn de snälla kreaturen, som
med säkra steg bära oss mot målet för vår färd.

Vi liysa icke den ringaste fruktan att under en försenad
hemfärd öfverraskas af mörkret, ty sommardagen dröjer hos oss
i det längsta och natten är icke alls någon natt, utan endast
en svag skymning, soiu smyger sig omärkligt öfver oss, varar
blott några timmar och af innevånarne poetiskt benämnes töcknet.

Efter solnedgången tyckes atmosferen genomträngd af ett
heligt lugn; en vandring vid hafsstranden vid denna tid är
förtrollande, helst om du låter tankarne smekas af Longfellows
poesi, medan vågornas melodiska sång tjusar ditt öra.

l)u kan till och med taga ditt album och din färglåda
med, och försöka (något annat än försök kan det aldrig bli),
att afmåla den fridfulla scenen. 1 alla händelser har du
tillräcklig dager dertill. Men bättre än både poem och pensel
vore en förtrolig medvandrare — en sådan, som delat med dig
mången glädje och några sorger — till hvilken du kunde
anförtro alla de smältande tankar, som röra sig i din själ; med
hvilken du kunde tala om det förflutna och drömma om det
kommande. En bror, en syster, eu vän, en make, en
tro-lofvad. — — — ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1865/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free