- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjunde årgången. 1865 /
359

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•359

kommer alltid Fredrika Bremers namn att stå bland de
främsta i den sociala utvecklingens tideböcker.

Vi tillägga endast några ord. "Hon slog öfver", — säger
man. "Hon gick för långt, hon ville utsträcka qvinnans
verksamhet öfver områden, för hvilka qvinnan icke är danad. Hade
hon varit gift, hade hon haft barn att omhulda, att
uppfostra, ... så hade hon icke öfverskridit sina och den "sannt"
qvinliga verksamhetens gränser, som hon nu gjorde."

Och man icke blott sade så; man mötte henne
härhemma på vissa håll med köld, för att icke säga hån, ju
varmare, ju verksammare hon blef. Dolskheten är också en stor
makt här i verlden, och har inom den qvinliga verlden hittills
kanske varit som störst, och detta ju högre upp man derinom
kommit. Men godheten, kärleken är än större. Segern kunde
icke vara oviss, äfven om hon måste förlägga den till
framtiden. "Folkgunsten" af den rätta sorten är visserligen ljuf
för ett känsligt sinne, men för att den skall vinnas inåstø
gunsten för dagen kunna uppoffras. Och hon uppoffrade
den. Genom alla missförståndets röster ljöd dock alltid en
grundton af motkärlek. Den mycket älskar skall ock mycket
förlåtas ... det kände hon, det visste hon, och lugnare,
ödmjukare bar ock derföre ingen sin "impopularitet."
Författarinnan bröt, bröt mot sin konst, vårdslösade sin konst
med åren allt mer och mer, ju varmare hon blef i sin
sträfvan. Men hvad betydde konsten, hvad betydde det sköna i
formen för den, som endast afsåg det sedligt goda och det
rätta! Må vara, att intet här i verlden bör missvårdas och
alltså icke heller konsten, men . . . äfven sådant kan kärleken
försona. Hennes "arbeten" må alltmer befinnas sakna
konstvärde, . . . hennes verk har dock lyckats. Återstår för
hennes vedersakare af begge könen, att visa, i hvad hon gick
för långt. Man älskar aldrig för mycket här i verlden.

En tid skall komma, då man skall säga: Fredrika
Bremer var en bland dem, som började. De, som mot henne
förfäktade den så kallade sanna qvinligheten, skola då vara
glömda. Men möjligen skall en minnesvård då vara rest öfver henne,
som var nog "oqvinlig" att anse qvinnan höra icke blott till
familjen utan äfven till samhället, och detta icke blott i och
genom familjen, utan äfven genom deltagande i valet af de män,
som skola vårda alla deras rätt som till samhället höra. At-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1865/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free