Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•360
minstone upptogos hennes aldrig hvilande tankar i hennes sista
dagar af sådana den gryende tidens frågor.
Ära öfver henne 1 Hon vågade tänka högt om qvinnans
bestämmelse, och grundkraften i hennes tankar och handlingar
var dock endast denna qvinliga kärlek, som på en gång var
hennes styrka och hennes — svaghet. Det var denna
samma kärlek, som lios modren i hemmet samlar sin styrka på
barnet, men som hos henne omfattade allt hvad hem och qvinna
heter. Och oqvinlig är icke den kärleken, lika litet som den
mans kärlek är omanlig, hvilken försakar närmare band, för
att lefva för idéer och mensklighet.
En sådan enslighet — och hvem vågar väl fördöma
den, om i den ensligheten näres en kärlek, som icke är kall
för den enskilde, derför att den omfattar alla — låtom oss
vörda den och bekänna, att likasom skönheten, så trifves äfven
kärleken i många former. Frid öfver dem, som mycket älskat!
Frid öfver en bland de ädlaste svenska qvinnors graf, öfver
Fredrika Bremers om qvinlig ädelhet alltid vittnande minne 1
O. E.
LII. — JAG KÄNNER DIG.
(Af Fredrika Bremer till en UDgdoinsväninna, 1841 *).
Hvad gör det mig,
Om du mig stundom skickar
En mindre vänlig utaf dina blickar —
Jag känner dig I
Hvad gör det mig,
Om du mig synes glömma
En stund, när göromål in på dig strömma —
Jag känner digl
Hvad gör det mig,
Om dina ord sig falla
*) Meddeladt af en åldrig vän till den aflidna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
