Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
II. FREDRIKA BREMER, HENNES SISTA LEFNADSTID OGII
SISTA BREFVEXLING.
En hand domnar, ett öga slocknar, ett hjerta tystnar —
liur vanligt, hur alldagligt detta sorgespel! Verlden stannar
icke sin gång för att se derpå; han förnimmer det såsom
höstvandraren stjernfallen, hvilka gnistra omkring honom: en
blick af beundran eller häpnad, ett flygtigt intryck af
skådespelets vemodiga storhet, och han ilar vidare framåt, utan att
ett ögonblick fördröja sin färd.
Och dock gifves det undantag!
Vi tala icke här om meteorerna i mensklig gestalt, hvilka,
efter en lysande och förbrännande bana, krossa verldar i sitt
fall och komma menskligheten att stanna af häpnad och
förfäran. Vi tänka på ett annat slag af menskliga fenomener,
mindre förbländande, men varaktigare och af högre betydelse:
Bethlemsstjernorna i menniskohamn, mer och mindre
fjerr-lysande, det är sannt, men alla, i mån af sin beskärda
lyskraft, vägledande, troget förelysande, outtröttligt
framåtma-nande och aldrig stannande förr än vid målet. Då dessa,
ljusbärarne bland folken, stanna, då deras händer domna, då
deras fackla sänkes, då stanna också do äflande
menniskobar-nen, lemna för en stund sina dagliga bestyr och spana
sorgset efter det slocknande ljuset, lyssna andlöst efter ett
åter-ljud af den kära, välkända stämman.
Så stannade också vi svenskar, hög och låg, rik ocli
fattig, sorgset spanande och lyssnande, då det blef kändt, att
det flyende årets sista vingslag utsläckt en af de lifslågor, som
brunnit klarast och renast ibland oss; då det blef kändt, att
Fredrika Bremers milda öga slocknat, att hennes rika, varma,
vältaliga hjerta tystnat. Att skildra hvad hon varit för sitt
folk, för sitt lands qvinnor, för menskligheten, det tillhör
framtiden; och det blir et,t stort verk; ty det gäller att räkna och
tolka hvarje slag af ett hjerta, som klappade endast för
menskligt väl och ve, hvarje tanke af en själ, som var till, blott
för att söka det rätta för sig och andra, hvarje lifsyttring af
en ande, hvilken, sedan dess första hårda Jakobs-strid var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
