- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
13

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

och glädei’ my at min spinnrocks surr och åt arietet som värmer
händer och fötter medan det låter tankarna löpa, som tråden mellan mina
fingrar och låter mig äfven se i perspektiv, i »framtiden» (så nämnes
våren af allmogen i en del af Skåne) en lång hvit väf ligga och masa
sig i solskenet på gröngräset, och allt hvad deraf skall blifva. Ja,
du har rätt, spinna är en poetisk sysselsättning, och dertill ganska
helsosam. Mig gör den vaken och varm, ger motion och denefter en
god sömn, sådan jag icke haft den på länge."

Från den lifligt skildrade genretaflan inomhus, flytta sig
brefskrifverskans tankar med hennes blickar till det stora
höstliga landskapet, som från trädgrupperna utanför fönstret
utbredde sig till ett omvexlande sceneri af vidsträckta
odlingsfält, lifvade af plöjare och dragare och omgifna af en
bugtan-de skogsram, prunkande i den rika färgskiftning, som de
första skarpa frostnätterna framkalla.

»Nu är det höst,» fortfar hon, »men jag tycker mig aldrig
ha sett den årstiden sä vacker eller begripit den så väl. Skogarna
stå med guldgula och mörkgröna länder omkring åkrar, lysande af
ljusgrön brodd. Plogen ristar djupa fåror i jorden för den
kommande vårsådden. Vid mitt fönster står ett askträd, årsbarn med mig,
som nu fällt sina löf, sin sommarklädnad, med dess knippor af
fröskidor, dess slumrande ögon i knoppar för ett nytt år, en ny vår, för
hvilken det samlat sina safter; de stå desto tydligare fram i höstsolens
ljus och säga mig hvad jag, hvad vi alla ha att göra om hösten.
Ack, min F.! hvad jag känner det godt att vara gammal, att hafva
barndomens, ungdomens och medelålderns oroliga tider bakom mig, att
hafva ett slags pligt och rättighet att blifva stilla, samla mina tankar,
»ställa om mitt hus» och sedan — sitta vid elden och spinna! Och
alt jag får detta, här i mitt barndomshem, ’med de omgifningar, minnen
och utsigter, den frid och frihet, som äro mina, det gör mig ofta så
barnsligt glad och lätt till sinnes, att jag nästan förvånas deröfver;
det stämmer mig till en daglig lofsång.»

Brefvet slutar med nedanstående ord, innebärande det
enda, halft a (Värjande svaret på några uttryck af
korrespondenten rörande den förenade själsstorheten och
hjertegod-heten hos Fredrika Bremer.-*

»Min F. anbefaller jag att icke med för vackra loford fresta till
sjelfkärlek en fattig, syndig menniska, hennes innerligt tillgifna gamla
vän Fr. Br.»

Ett annat bref vid samma tid skildrar intrycket af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free