Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
ligtvis afsåg undervisningens utsträckande äfven till fruntimmer,
påpekar Fr. Bremer ytterligare vigten deraf, att det nya
läroämnet komme att uppträda med namn och anspråk af en sjelfständig
vetenskap, icke såsom hittills undangömd i rättsläran,
»anonymt och liksom på snålskjuts.»
»Ack!» tillägger hon, »om jag finge upplefva en sådan
bildningsanstalts begynnelse i Sverge, mecl hvilken glädje skulle jag icke sätta
mitt namn på subskriptionslistan härför! Endast mycket ringa kan
mitt penningebidrag nu blifva, men framdeles kan det bli — icke så
litet.»’
Längre fram föras hennes tankar på den svenska
qvinnans förhållande till den nyss lösta stora och vigtiga
samhällsfrågan.
»Qvinnan,»- skrifver hon, »blir enl. clet k:gl.
representationsförslaget verkligt medborgerligt berättigad såsom väljande inom
kommunen, ehuru man under diskussionen derom (och. såsom jag tror för det bästa
tills vidare) sorgfälligt undvikit att nämna henne. Men hon kommer
allt fram i detta i sinom ticl, och i hela den stora betydelse, som
förslaget indirekt ger henne. — Det är blott den goda, den sanna
emancipationen som kan uttränga clen dåliga eller dumma.»
Hennes korrespondent synes hafva yttrat något i denna
syftning, antydande hvilken andel Fredrika Bremer haft i det
stigande erkännandet af qvinnans menskliga värde och
medborgerliga betydelse. En skål tycks med anledning häraf
blifvit drucken för henne, inom en liten krets af vänner. Hon
tackar för deri vänliga minnesgärden och tillägger:
»Gud vare lof, den tycker jag mig med godt samvete kunna
taga emot. Ja, jag har arbetat för dessa mina systrar. Bättre,
jemnare hade jag dock kunnat göra det, men man löser sig. icke så
lätt ur sekelgamla lindor, i hvilka man sedan barndomen blifvit
insnörd. Hur nära står dessutom iclce den sanna och goda
resignationen clen falska! När jag slutligen i Hertha cljerjt sönderslet clen
sistnämndas hämmande band och bortryckte dess slöja, äfventyrade jag, nej,
uppoffrade min popidciritet som författarinna. Att jag kände clet och
gjorde det änclå, har sedan gladt mig och skedt glädja mig i min
dödsstund.»
De finnas, hvilka anse det orätt att betrakta Fredrika
Bremers lifsuppgift såsom större och betydelsefullare inom det
sociala området, än inom (let litterära, och soin på denna
grund ogilla den uppfattning af hennes egentliga storhet,
som blifvit framställd så väl i en föregående insänd uppsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
