- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
24

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

tecknade till de vänner, hvilka åt oss öfverlåtet det dyrbara
förtroendet att, ur denna hennes sista brefvexling, meddela
några utdrag. Vi hafva redan nämnt att mycket måst
lemnas åt tystnaden, som vi, om ej grannlagenheten bundit oss,
velat förråda — att våra utdrag äro blotta »smulor från rike
mans bord». Dock tro vi att denna efterskörd af hennes
andes frukter, sammanställd med teckningen af hennes
hvar-dagslif, skall vara tillräcklig för att röja huru Fredrika
Bremer, från sin tysta undangömda tillflyktsort, följde
utvecklingen af mensklighetens stora lifsfrågor med samma spanande,
klara blick som alltid, utan att dervid förlora ur sigte de enskilda
personligheternas väl oeli ve, eller hvardagslifvets små intressen;
med ett ord, huru hon lefde derute i de ödsliga, slottslika salarna
på det vinterliga Årsta, så som hon lefvat här, midt i det
rörliga stadslifvets strida hvirfvel, eller så som hon lefvat i
vexlande omgifningar under årslånga vandringar— med själen full
af stora tankar och hjertat uppfylldt af en outtömlig kärlek till
Gud ocli menniskor. Det förefaller oss till och med som hade
hennes ande under denna sista tid, långt ifrån att mattas,
lågat upp i klarare ljus och starkare lifskraft än ofta förr. Så
ser man stundom den nära utbrunna lampan flamma till i
högre klarhet, några ögonblick innan den för alltid slocknar.
Ännu återstå oss några sådana ögonblick — de sista.
Hösten är förliden; kylan, den obetvingliga, är i antågande;
ve-sterljuset öfver Årsta himmel förbleknar; skuggorna falla allt
mörkare kring det första och det sista hemmet; vi närma osa

Slutet.

Medan julstöket pågick i det ,stora hushållet och ferierna
hemförde till Årsta och dess grannskap flertalet af de glada
flyttfoglar, dem höstens annalkande bortjagat till skolor och
akademier, fullbordade Fredrika Bremer sina jultillredelser. Små
halsdukar och förkläden lågo redan färdigsydda i mängd, hela
högar af barnböcker voro framlagda till utdelning, kaffe och
bullar voro hemköpta och julgranen hemtad från skogen. Äfven
första delen af Pilgrimens Eesa var fullbordad, och med varm
hand utdelad till författarinnans unga vänner, enligt hvad
brefvet. af den 22:dra December antyder. »Gåfvan är ringa,» heter det
der, »doek har det ej kostat mig ringa arbete, att i denna form
samman-tränaa de. för tänkande barn fattliga, stora dragen af vår religionslära.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1866/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free