Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
henne bland ännu modernare unga vänner på en lysande
fest, som då hon följer henne till en föreläsningssal eller en
examenskommission, der offentligheten i sanning är långt
mindre oinskränkt och närgången? Eller kan hon ej lika
lugnt, som hon ser den förstkommande namngifne kavaljer
lägga sin arm kring hennes dotters lif och föra henne i
dansens hvirfvel, hvarefter hon sällan återser henne förr än vid
balens slut, kan hon ej lika lugnt höra henne aflägga ett
kun-skapsprof samtidigt med denne unge man, inför en krets af
åhörare, ej hälften så mångtalig som den, hvilken åskådar
och recenserar deras gemensamma choreografiska öfningar,
eller med lika mycken trygghet tänka sig, att hon möjligen
framdeles kan vinna sitt bröd inom samma yrke, eller tjena
samhället med samma slags arbete som han? För oss finnes
icke mer än ett svar på dessa frågor.
Yi öfvergå således till en annan invändning, den att de
högre studierna skola draga qvinnans håg bort från
familje-lifvet och komma henne att, såsom gift, försumma hus och
barn. Huru ofta hör man ej denna fruktan uttalas just af
den sanna qvinlighetens ifrigaste tillbedjare. I våra ögon
synes dock den misstanken att en ädel qvinna af något
studium, eller någon praktisk verksamhet, kan afhållas från att
följa sitt hjertas maning eller att uppfylla sina närmaste och
alltid käraste pligter såsom maka och mor, innebära en bra
låg tanke, eller rättare en fullkomlig okunnighet om hennes
väsendes innersta grund. Den unga flicka, som fritt fått
utveckla sina anlag och rikta dem på ett godt mål, som lärt
att småningom öppna sin själ för stora tankar och sitt hjerta
för en lefvande kärlek till allt menskligt ocli gudomligt, hon
skall, det är sannt, icke drifvas att fylla tomrummen i sin
hjerna med kurtisminnen och kärleksfantasier; hon skall
måhända bli mindre lätt och mindre ofta — »kär», men när
hon en gång fäster sitt hjerta, skall hon älska högre, rikare,
sannare; älska icke för stunden eller för balen utan för
lifvet. Hon skall kanske, vi vilja ej fördölja det, hysa högre
afispråk på den, åt hvilken hon skänker sitt hjerta och
derför ej gifva det åt den förstkommande, hon skall begära
något annat och mera äfven af urngängeslifvet och hemlifvet,
i mån som hon sjelf blir något annat och. högre än förr inom
dessa sferer. Men är väl detta att missförstå familjelifvets
höga betydelse, eller att göra sig ovärdig en hustrus kall?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
