Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
dockan*), i det vi fråga: »Oin flickan under de tidigare
"barn-åren, då uppfostran och undervisning äro fullkomligt
desamma för henne och brodern, dock utvecklar sig på ett helt
annat sätt och i en helt annan riktning än han, hvarför skulle
man nödvändigt antaga att qvinnan, med full frihet att tillegna
sig de med hennes natur och skaplynne förenliga
kunskapsarter, skulle komma att, på den vetenskaplfga banan, eller
inom den medborgerliga verksamheten, uteslutande trampa i
mannens spår? Kunna vi ej med mera skäl antaga att hon
skall inslå nya, hittills ej beträdda vägar, öppna nya utsigter,
odla nya områden, dana nya institutioner? Att hon skall
komma att göra, icke det redan bra och fullständigt gjorda,
utan det man hittills lemnat ogjordt? Att hennes uppgift här,
såsom alltid, skall förblifva den genuint qvinliga, d. ä. en
uppfostrande, bevarande, försonande; den att upptaga det försummade,
att framdraga det förbisedda, att upprätta och bringa till heders
det förkastade ? Korteligen : hvarför ej stanna vid det enklaste,
naturligaste, närmast liggande antagandet: det, att qvinnan,
en gång tagen i anspråk, skall utföra icke mannens utan sin
egen andel i samhällsarbetet? Låt vara att denna andel, vi
tro det, blir den skenbart underordnade, den minst i
ögonen fallande; den skall derför ej vara af mindre vigt för det
hela.
Hvem vet om ej en dag saknaden af den specifikt
qvinliga arbetskraften skall komma att spåras inom de flesta af de
områden, som man nu förklarar omöjliga för qvinnan att beträda?
Hvem vet om ej en gång samhället, under dess olika former,
skall befinnas lia varit ett barn, uppvuxet utan modersvård,
saknande denna ömt öfvervakande, mildt bestraffande, till det
innersta väsendet inträngande blick; denna fina instinkt af det
rätta; denna ur lifvets innersta källa hemtade intuition af
sanningen; denna outtömliga kärlek, denna orubbliga tro, denna
— (hvarför ej använda ett häfdvuunet uttryck?) — trohet i det
lilla, som vårdar sig äfven om det minsta, som icke finner
något lyte för underordnad! att i tid uppmärksammas, intet
karaktersdrag, intet naturanlag för ringa, att odlas och
uppfostras! — Hvad! om det nu skulle vara den kommande tiden
gifvet, att bringa det i faderlig tukt och förmaning uppvuxna
samhället äfven under moderlighetens, det är den renaste kär-
*) Se diskussionen pà Riddarhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
