Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
åt qvinnan vill medgifva tillfälle och rättighet att uppodla
de anlag, Skaparen tilldelat äfven henne, och försäkrar att
qvinnan, i åtnjutande af samma fördelar som de, hvilka stå
männen till buds, skulle kunna gå lika långt, på hvilket
område som helst, då hennes själsgåfvor på intet sätt äro
männens underlägsna.
Sedan du redogjort för dessa båda personers från
hvarandra fullkomligt afvikande åsigter, hvaromkring de andra
medlemmarne af eder sällskapskrets på närmare eller
fjer-mare håll gruppera sig, tillägger du: »mellan dessa båda
ytterligheter slites nu din lilla Agnes, utan att förmå inse
hvilkendera, som har fullkomligt rätt eller fullkomligt orätt. Då
jag hör vår gode prost tala, kan jag ej annat än ge honom
rätt och tycka att den obemärkta verksamheten i hemmet
i sjelfva verket bättre passar qvinnan än den offentliga vid
mannens sida, och att den äfven bör vara mycket
angenämare för henne. Men när jag talar med Henriette P.
förefaller det mig åter, som vore det ej mer än rätt och billigt, att
äfven qvinnan finge göra det bästa och ändamålsenligaste
bruk af sina förmögen heter och att det är hårdt att utestänga
henne från möjligheten att försörja sig sjelf på det sätt, som
mest öfverenstäm mer med hennes anlag och böjelser. När jag
för mig sjelf börjar fundera på saken, tycker jag just, att
jag känner en ringdans i mitt hufvud af alla de olika
åsigterna, och, om jag kommer till någon slutsats, så är det den,
att båda parterna hafva till en del rätt och till en del orätt.»
Och i detta resultat t.ror jag, att du kommit sanningen
närmare än du sjelf anar, ty det är en gammal, erkänd sats,
som äfven här har sin fulla tillämplighet, att sanningen
ligger mellan tvenne ytterligheter.
Obestridligt är, att samhället sedan århundraden tillbaka,
då förhållandena voro mycket olika nutidens, haft en orättvisa
att godtgöra mot qvinnan, att hennes ställning varit alltför
underordnad mannens, hennes verksamhetskrets alltför
inskränkt och kringgärdad, hennes anlag och själsgåfvor
alltför litet uppmärksammade och odlade, hennes fria vilja
alltför bunden och beroende. Den allmänna uppfattningen af
mannens och qvinnans inbördes förhållande har skalden
också tydligt uttalat i orden:
»Men qvinnans öde det är gifvet
Till mannens bihang genom lifvet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
