- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
48

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

Qvinnan skulle lefva för mannen, genom mannen, utan
honom var hon — intet. Att ett och annat undantag af
någon högt begåfvad qvinna, som bröt sin egen väg, trots
alla hinder, uppstod och erkändes, rubbade ej hvad man
sedan länge uppställt såsom ett axiom. Sådant, som jag nu
antydt det, var verkligen förhållandet för ej så särdeles långt
tillbaka, men det vore en orättvisa att ej med tacksamhet
erkänna den vändning till ett bättre, som egt rum under de
sista decennierna och verkligen tagit jättesteg framåt.
Qvinnans lika arfsrätt och lika giftorätt, hennes myndigblifvande,
hennes fria rätt att idka allt slags handel och hvilken
fabriks-och handtverksnäring som helst, det henne beviljade tillträdet
till åtskilliga tjenstebefattningar, det henne medgifna
begagnandet af den fria undervisningen i åtskilliga skolor och
akademier, ja, än mer, de enkom för henne stiftade
läroverken, hvilket allt tillkommit under föga längre tid än de
sistförflutna tjugu åren, eller sedan 1844, bevisar att man erkänt
den orättvisa, hvarom jag talat, och sträfvat att godtgöra den.
Mer än allt detta skattar jag dock den frihet i handling, som
tillåtes qvinnan, den större aktning man i våra dagar bevisar
henne. Man behöfver kanske knappt gå trettio år tillbaka
för att finna en öfverraskande skillnad i detta afseende. En
ogift dam comme il faut, kunde då, om hon var under
trettiotalet, ej gå ensam öfver Norrbro, ifall hon ej hade
åtminstone en betjent såsom skyddsvakt. Nu kan hon ostraffadt
om hon vill, ensam resa verlden omkring, utan att,
förolämpas, utan att förfördelas, utan att det af förståndigt folk
anses opassande, såvida hon ej sjelf uppför sig klandervärdt.
Då ansågs det för snart sagdt en skam, om ett fruntimmer,
tillhörande den bättre societeten, nedlät sig att arbeta för
betalning; nu är arbetet en heder för qvinnor af alla
samhällsklasser och det är den liknöjda, den sysslolösa, som drabbas af
skammen. Då ansågos vissa delar af det menskliga
vetandet alldeles otillständiga för qvinnan, och man behöfver ej gå
tillbaka till den tid, då fru Lenngren skref sina förträffliga
»Råd till min dotter», för att finna, att

»en lärd i stubb, det är ett rön,
satirens udd ej undanslipper,»
för att höra den spefulla betoningen af ordet »lärd»,
tilläm-padt pä qvinnan, för att uppfatta den ironi, som låg gömd
under epithetet »blåstrumpa». Af de humanistiska bild-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1866/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free