Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62’
stark motvilja, alt inför allmänhetens blickar framdraga det
heligaste, det dyrbaraste vi ega, den skatt vi vårda i hjertats
helgedom, den ledstjerna, hvars milda, stadiga ljus skall visa
oss den rätta vägen under lifvets stormar — vår tro. Det är
i alla hänseenden en vansklig uppgift att vilja göra sin eller
andras tro till föremål för mikroskopiska observationer, och
att derefter vilja bestämma hvem som har rätt och hvem som
har orätt, samt i följd deraf uppträda med påståendet, att alla
individers tro måste intvingas i en och samma form, om den
för dem skall blifva lycklig och saliggörande. Tron, för att
vara sann och verklig, måste vara för individen ett
omedelbart förnimmande genom känslan; den får ej vara den- döda,
inlärda formeln, utan måste vara den lefvande och stärkande
frukten af hvarje själs egen kamp, pröfning och erfarenhet;
endast så blir den allt hvad den är ämnad att blifva och
hvad den verkligen kan och bör blifva, — den kraft, som
uppehåller, styrker och leder oss genom lifvets skiftande öden
och kommer oss att betrakta medgång och motgång, lycka
och olycka, smärta, pröfningar ocli lidande endast såsom
medel i den Allbarm hertiges hand för att föra oss till det
slutliga målet, hvartill döden är ingångsporten. Och för den
som så tror, och med detsamma älskar och hoppas, förlorar
smärtans pil sina sargande, sönderslitande hullingar, bortfaller
all den fasa, som omger döden och grafvens dunkel, och
öfver lifvets och dödens många, för menniskan olösbara gåtor,
utbreder sig ett mildt förklaringssken genom öfvertygelsen,
att allt hvad vi nu endast se såsom »genom ön spegel i
dunkelhet» skola vi en gång skåda »ansigte mot ansigte».
Yi våga ännu mindre i detta än i andra ämnen påstå vår
egen ofelbarhet, men vi äro böjda för att antaga, att den tro,
som eger ett sådant inflytande på hela vårt tänke- och
handlingssätt, är en rätt tro, om än icke en tro, som kan
analyseras af det »isolerade förståndet». Otvifvelaktigt är
förståndet en stor och dyrbar gåfva, en gnista af det eviga ljuset,
och derför af högre värde än någon annan af de rika
förmåner, Gud gifvit den efter Hans eget beläte skapade
menniskan. Vare det derföre långt ifrån oss att klandra
användandet, uppodlandet af denna förmåga, att vilja betaga den
’ rättigheten att utsträcka sina forskningar till hvarje del af
menskligt vetande, vore det än inom det område, som af
åtskilliga »blindt troende» anses böra vara fridlyst derifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
