Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8-1
Förfin öfvergår här till en framställning af Geijer såsom
akademisk lärare, beskrifvande hans enkla, hänförande
föredrag, samt det stora inflytande hans ädla personlighet
utöfvade på den studerande ungdomen, huru — en ovanlig
företeelse den tiden — äfven fruntimmer »sirade bänkarne» i lians
lärosal, ibland andra den vittra Amalia v. Imhoff, jemte flera
med henne i hög själsodling täflande Svenskor.
»Men Geijer var ej blott universitetslärare: tid efter annan
lemnade lian sin verksamhet i Upsala för att i hufvudstaden deltaga i
allmänna värf, såsom vid riksdagarne 1828, 1840 och som, enligt Fries,
»hans klassiska studier icke voro mindre grundliga än hans
humanistiska, var hans deltagande i den stora uppfostrings-komitéen, såsom
bådas opartiska representant, af oberäknelig vigt». •— — »Med
skolans emancipation från kyrkan, åsyftade han att höja både kyrkan
och skolan, derigenom att skollärarnes kall blef ett mål för sig, så
belönt, att ej kyrkan skulle fylla bristerna.»––—–
»Som tvistande och rådplägande gällde lian mindre än soin
lärande och författande; lian var som all santi kraft, blid, eftergifvande,
men blef han skarp, fördes han, efter egen uppgift, framom sitt mål. —
Framställningens kraft och klarhet samlade talrika anhängare kring
hans banér; men mera fri från partisinne än den man, som vid högre
pligter» bud affall från sig sjelf, fanns knappast någon dödlig.» —
»De grundsatser, hvilka Geijer behöll oföränderliga i alla skiften
voro: en sann, lefvande kristendom, som samhällets grundval; at stark,
personlig konungamakt, jemte ett fritt bondestånd, som samhällets enda,
efter nordiska naturen och folklynnet passande form, samt slutligen
familjelifvets renhet, som vilkor för det helas helsa.»
De skiljda phaserpa i Geijers utveckling, samt
grundorsakerna dertill, äro skönt skildrade af lians minnestecknare. De
fullända bilden af denne utmärkte man, som det blef hans
ära att inom »Sv. Akademien efterträda, hans högsta sträfvande
att i en klar och åskådlig dager framställa för sina landsmän.
I hvad grad han deruti lyckas tillkommer ej oss att säga.
Fries säger sjelf derom: »Det tillkommer först en oväldig
efterverld, icke oss, som öfverröstats af tidens sorl och
inkastas i dagens strider, att uppträda som hans skiljedomare.»
Säkert är att förf-ns bimödande i den vägen väcker det
lifligaste deltagande, och anslår hvarje rent sinne. Vi anföra det
väsendtligaste deraf:
»Geijer framhöll vid skiljda tider just det, som han då ansåg vara
ett tidens kraf.–— Utnn att misskänna friheten såsom niensk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
