- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
85

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85’

liglioténs mål uttalade lian skarpt förkastelsedomen öfver de i alla
tider talrika falska profeter, som söka motverka allt framåtskridande, och
kraftfullt och med framgång sökte han återvneka den inslumrande,
svenskheten; skönare har ingen målat forntiden, såsom en förlorad
gyllne ålder. Så blef Geijer, under sin poetiska utveckling,
forntidens man. Men, öfvergången till allvarliga, historiska forskningar,
kunde han icke längre instämma i den klagan, som genomgår alla
vårt slägtes minnen, att förra tider varit lyckligare och bättre, att
det närvarande endast urartat från det förflutna; han fann, att
samtiden med alla sina brister ocli förvillelser ändock var den biista tid
man egt; han blef så under sin historiska mannaålder det beståendes,
samtidens man. »Men erfarenhet ocli ökade studier vidga den inre
åskådningen.» Just för bevarandet af det bestående samhället, hvars
våldsamma omstörtande måste kräfva offret af nu lefvande slägtes
lugn ocli lycka ocli sannolikare tillbakaflytta än fortskynda
mensklighetens framåtskridande, blef Geijer nu framtidens man. När han sist,
mot slutet sin lefnad, i samtiden med grämelse såg det slocknade,
ja! fiendtliga sinnet emot den religiösa grundvalen för allt samhälle,
satte han tidens religiösa fråga främst, hvilken i sig förenar forntid,
samtid oeh framtid och ensam förmår hela alla tiders lidanden. Denna
hans sista ocli högsta ståndpunkt, som utgör grundvalen för hela
hans lära och enligt lians sista skrift eller testamente måste förutgå
och omgestalta de öfriga, lianu han ej utveckla, innan han sjelf blef

evighetens man.» —–––––— — —–-

»Men hvad ingen skådat är djupet af lians varma hjerta, ej
heller förmår någon samla alla de ädla dragen deraf. l)et var der ur
hans flödande vältalighet, frambröt; det var detta, som afbröt många
snillrika föredrag med ännu vältaligare tårar. Det, gafs ej lidande, för
hvilket det ej ömmade; det fanns oj vilkor, som söfde dess blödande
känslor; just af sin själs djupa medkänsla vid allt verkligt elände
hatade Geijer all konstlad, romantisk känslofullhet. Sjelf säger lian
sig »i verlden funnit oändligen mera godhet och kärlek, än
menniskorna kunna ana»; endast i en skön själ afspeglade sig så
menskligheten.» –-— — — — —–-— -—- —–-.— —

»Det var ej snillets låga som förtärde, det var hjertats värma, som
sinåuingon upplöste de jordiska banden. Den 23 April 1847
slocknade den låga, som trettio år värmt och lyst öfver de kuhia
nordanlanden. Som en suck frambröt genom nationen dödsbudet; den
allmänna saknaden vas hvarje enskilds vid cu älskad lärares graf. I l
psa-la, vid Odens lund, stod hans äras och arbetes verkstad ; i Upsala, nära
Wnsars stoft, ville han ock finna sina mödors sista, långa hvila. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free