- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
86

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86’

likbegängelse var en här osedd sorgefest, hvaruti samtliga högskolans
lärare och lärjungar deltogo; det var en blid, fridfull vårafton det
länga tåget framskred till dödens gård i svarta drägter; men vid den
sjunkande solens sista strålar — klädde himlen sig i rosenrödt.

»Väl hafva sedan dess tidens höljor framhäft många nya föremål,
väl hafva sommarens vindar läkt ärren på hans graf; men
»l^ast böljorna åter sjunga sin sång
»Oeli vindarne vexla sin lekande gång,
»Den ädles minne, det blifver.»»
Så långt Fries. Den sista tanke, den sista önskan som
oemotståndligt tränger sig på oss vid bokens tillslutande, är
denna: måtte hvarje ädel personlighet i vårt land iå en
minnestecknare lika sann, lika rättvis, lika älskelig som Fries,
och goda förebilder skola aldrig hos oss saknas, hvilka
kraftigt skola mana ungdomen till efterföljd!

—en—-ny.

IX. IAKTTAGELSER UNDER EK LOKDtMSSEJOUR *).

Hufvudstaden i ett stort rike liknar ett landskap — ett,
som skapats af den evige Konstnären men ännu mera ett,
som har en af Hans »odödliga imitatörer» att tacka för sin
tillvaro — deruti att det första intrycket, huru lifligt det än är,
starkes, modifieras eller försvagas i den mån, som den ena
detaljen efter den andra dyker upp ur virrvarret af figurer och
färgskiftningar, för att inpregla sig i åskådarens uppfattning
och inverka på hans omdöme. Detta är isynnerhet
förhållandet, der hufvudstaden är nationel i detta ords fulla betydelse,
d. v. s. der den icke allenast förmått att, i trots af
påträngande fremmande elementer, bevara folkkarakterens och
folkkulturens förnämligaste egendomligheter, utan äfven gör skäl
för sin benämning, derigenom att den är en trogen exponent
af nationens närvarande ståndpunkt, att den är landets
medelpunkt, kort sagdt dess hufvud. En sådan hufvudstad är
London, om det än måste medgifvas, att det icke är England
i samma grad som Paris är Frankrike — detta Paris, som
drager de tålmodiga departementerna efter sig i släptåg, när
det t. ex. den ena dagen under ursinnigt jubel afskakar det

") Insändt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free