Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108’
Jag vet, o jag vet, att jag åter skall se
Uti ljus, uti fröjd, uti ära,
De vänner som brukade ömt mot mig le,
De ögon, jag hade så kära.
Jag vet, att de missljud, som störde oss här,
Ej mera der skola oss störa,
Ty kärleken solen i himmelen är
Och rent hvarje öga och öra.
Jag vet ock, att der, i det himmelska ljus,
Skall jordlifvets väg sig förklara,
Och hvi den så tung blef till Ällfadrens hus
För några bland vandrarnes skara.
Jag vet, att vid lifselfvens klara krystall
Sig skola få hvila de trötta
Och dricka nytt lif utur vågornas svall,
Ny styrka för verktygen, nötta.
Var derföre tröst och förbida min själ!
Tag fromt ehvad Herran dig sänder.
Till Honom står allt, Han skall göra allt väl,
Så lemna dig trygg i Hans händer.
Och medan du vandrar, så lyss till den sång,
Som allt genom jordiirvet klingar:
»Den kommer den dagen, den kommer en gång,
Då slumraren vaknar med vingar!»
XII. BREF FRÅN EK UBG NILFARARE.
Vintern 1866.
Det är oss ett nöje att få meddela våra läsare några utdrag
Ur en ung landsmans bref till hemmet under en färd på
Nilen sistförflutna vinter, hvilka bref blifvit oss på vår
begäran, och med brefskrifvarens benägna tillstånd, för detta
ändamål anförtrodda. Nedskrifna utan aning om, att de skulle
komma att skärskådas af någon annan kritik än
moderskärlekens, framträda dessa förtroliga meddelanden utan alla anspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
