Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112’
och högtidliga hägrar af olika färger, storkar, välbekanta från
Tysklands slätter samt vadare af andra slägten. Ander simma
i flockar närmast stranden, och högst på hankarne trona i
majestätiskt lugn, beherrskande hela samlingen, de ofantliga
pelikanerna. Såsom spejare flyga kring denna här af foglar
sandpipare, is-foglar (charadrius trochilus) samt sporrvipan af och
an, outtröttliga och oroliga, och väcka med sitt gälla skri de
öfrigas uppmärksamhet på den annalkande jägaren. Endast
ett par gånger har jag varit i stånd att sända en hagelsvärm
1 högen; vanligtvis har jag fått anlita studsaren för att på
2 à 300 alnars afstånd träffa mitt mål.
Vänder man sina steg från de stormiga stränderna till
menniskoboningarna och palmlunderna, så mötes man der
af oräkneliga skaror af dufvor, klippdufvor och egyptiska
turturdufvor; i sanden hoppar den smutsiga upupan och från
palmträdens toppar betrakta korpen, kråkan, gladan och
höken med giriga ögon menniskornas görande och låtande,
färdiga att, om tillfälle bjudes, kasta sig i strid med tjutande
hundar och omättliga gamar om de halfmultnade
lemnin-garne af ett slagtadt husdjur, ja, icke ens försmående
födoämnen af ändå sämre beskaffenhet. Kring alla dessa
svärma de mindre individerna af slägtet, ärlan hoppar lätt och
tam kring vandrarens fötter, sparfvar och sångare jubla från
palmens löfverk eller bland mimosans blad, och ki’ing
bom-ullsbuskarne fladdra de metalliskt glänsande
honungsfog-larne. Scenen förlorar något af sitt behag, ehuru ej af sin
egendomlighet, om man lemnar lundens friska skugga och
styr kosan ut i den torra, sandiga, solhcta öknen. Flera
gånger har jag, åtföljd af en svart kamrat, tagit vägen genom
en dylik ökensträcka, för att efter några timmars vandring
genskjuta vår båt, som följt den i vinkel löpande Nilen, och
aldrig har jag erfarit någon mera tröstlös känsla, än vid
åsynen af denna sig rundt omkring mig utbredande ödemark.
Foten sjunker ned i den lösa sanden, hvarje steg blir tyngre,
hjernan bränner som eld och bössan tyckes hvila blytung på
skuldran. Dock, äfven öknen har sitt lif och lemnar
uppehälle åt varelser, tacksamma för litet; så urskiljer man med
möda från den lika färgade omgifningen den gula
sandlärkan och d:o svalan, midt i det ödsliga sandhafvet. Litet
närmare stranden, der sand- och kalkstensklipporna träda i
dagen, uppskrämmer man här och der mellan blocken den isa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
