- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
125

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125’

tände varit afsedda för mannen, måste man väl först och främst
bereda henne tillfälle att inhemta nödiga och grundliga
ele-mentarkunskaper. Och öfver ett sådant resultat kan ingen
känna större glädje än jag.

Du får ej missförstå hvad jag här ofvan sagt, min lilla
Agnes, rörande en qvinnas, isynnerhet makans och modrens,
pligter i och för hemmet, så som borde hennes tankar,
intresse och verksamhet aldrig öfverskrida dess tröskel. Detta
är på intet vis min mening och så kan ej heller en upplyst
och tänkande qvinna uppfatta sitt kall. Tvärtom bör hon
hafva både ögon och sinnen öppna och vakna för allt af
större betydenhet, som tilldrager sig både i handlingens och
tankens verld. Jag gillar för ingen del den trångsinthet,
som ej bekymrar sig om annat än sin egen lilla inskränkta
verld, och som slutligen urartar till den krassaste egoism.
Det finnes många qvinnor, hvilka äro ömma och
sjelfförsa-kande såsom mödrar, omtänksamma och outtröttliga såsom
husmödrar, men hvilka för resten göra sig skyldiga till en
småsinnad sjelfviskhet och ej kunna föreställa sig, att det
finnes några pligter för dem utom hemmets område eller
åtminstone utom de närmaste vännernas krets. Alla yttringar
af egoism äro mig i hög grad motbjudande och i följd deraf
äfven en dylik uppfattning, genom hvilken qvinnan sjelf
förnekar sin andel i menskliga rättigheter och pligter. Hvar
qvinnan kan framstå för att lindra nöd och elände, för att
motverka synd och last, för att sprida tröst, hugnad och
upplysning, för att ingjuta hopp och mod hos betryckta och
lidande medmenniskor, der frångår hon ej sitt höga kall, sitt
lifs skönaste uppgift, hon endast gifver dem en vidsträcktare
tillämpning.

Långt ifrån att vilja inskränka qvinnans fria verksamhet
i menniskokärlekens tjenst, skulle jag hellre vilja uppmana
hvarje qvinna att taga sin andel i denna form af
samhällsarbetet, der jag verkligen anser hennes krafter och
medverkan behöfliga och detta af många skäl. Fattigvård åt
nödställde och sjukvård åt medellösa lidande har hittills för
det mesta betraktats såsom pligter åliggande hvarje kommun
och uppfyllda af nödtvång, ej af kristlig kärlek och ömt
deltagande. Så väl fattigvården som sjukvården ha också burit
prägeln af en affärsmessig verksamhet och de smulor från dö
bättre lottades bord, hvilka dymedelst blifvit kastade åt des

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1866/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free